Allt gick jätte bra på kvartsamtalet på dagis ang Keyla. Vi möttes alla där och fick ta del av bilder, teckningar och info om allt Keyla gjort och hennes fina utveckling. Hon är en riktig charmör på dagis sägs det och har en helt normal utveckling vilket glädjer mig.

 

Vi åkte och handlade lite mat efteråt, är nu hemma, har ätit middag, ska bada tjejerna och sen ska alla barnen nattas. Jag vet inte om det blir träning idag för humöret är inte den bästa alls. Känner mig väldigt trött, seg, tung och vaknade med nackspärr nästan. Det är en typisk måndag helt enkelt.

Brr, lite små kallt ute men med rätta kläder ska man inte behöva klaga. Jag tog Keyla ut en sväng för att leka lite i parken och sandlådan. Hon bara älskar att vara ute, hela hon lyser upp och mår bra när man är ute med henne. Det får mig att må så bra faktiskt.

Nu har jag lämnat Keyla på dagis, fått Kiana att äta, leka och sova igen. Så egentligen borde jag vila/sova lite med denna egna tiden men envis och korkad som man är så klarar man bara inte av det. Jag ser hemmet med all stök som Keyla lämnar på morgonen innan hon går till dagis och jag bara måste fixa känner jag. Jag tänker på tvätten, maten och bloggen, vilket gör att jag inte bara kan lägga mig och vila. Konstig man är, det borde va högsta prioritering för mig, men icke.

Min sötnos i sina nya fina overall kläder på dagis.

 

Idag hämtade jag Keyla från dagis och gick ut för att leka på en gång. Det va så fint väder även om det va lite kallt, men med bra kläder så kan man nästan va ute hur länge som helst. Keyla klättrar som en apa överallt, åker ner för alla kullar och berg, springer omkring precis överallt. Det är så härligt att se henne så. Min lilla bebis är verkligen stor, usch säger jag bara.

Nu har vi vart hemma och lekt ett bra tag, så när E kom hem tog han Keyla för att åka och handla lite mat. Jag har fullt upp i köket med rengöring så jag hann inte klart och det blir ingen matlagning i hemmet för idag.
Snart ska vi äta lite middag med Keyla och sen busa lite till.

Jag gick och hämtade Keyla lite tidigare idag, så att man hinner va ute innan det blir för mörkt. Som tur va så hann dom även va ute på förmiddagen oxå, så hon fick sig två utgångar. Det känns bra i själen. Jag stör mig så mycket på det där dagiset som vägrar va ute varje dag, jag bara längtar tills jag kan byta dagis. Man gör ju allt för sina barn, vill bara att dom ska må bra. Men det får bli ett senare problem.

Här är min lilla älskling ute och leker, glad som en lärka.

Solen skiner inte, det är disigt och mulet men ändå känner jag att det är en fin och vacker höstdag. Keyla och jag klädde på oss varmt, tog med Nikon kameran och letade upp en plats med fina löv. Keyla är inte lätt att få still så bilderna blir rörliga och svåra att ta men jag lyckades fånga henne i vissa lägen.

Hösten har sin charm måste jag säga, den är fin med sina gul/röda färger. Men min favorit är nog våren.
Vilken är din favorit årstid?

Godkväll, här har jag nästan glömt att det är onsdag och att det är Greys Anatomy! Så jag missade 30-60 sekunder av början och hängde inte alls med om vad det handlade om för typ av operation alla tävlar om.. Men jag kanske fattar galoppen under seriens gång eller får repetera på söndag.

E och jag har suttit med tusentals av Keyla videon, nu när vi nattat dom två barnen. Vi fick nån nostalgi tripp plötsligt och fastnade för video efter video. Men istället för att bli glada vart vi nedstämda, ledsna och nostalgiska över att inte ha kvar den söta lilla oskyldiga bebisen kvar. Hon va så glad och lycklig den tjejen men nu är hon stor och annorlunda, trotsig och kämpig. Hon har sina upp och ner gångar i humöret och känslorna. Vi älskar den tjejen vi har nu men saknar den bebisen vi hade. Tiden går, på allvar, för fort. När dom säger "njut så mycket ni kan, medan dom är små" så fattar man verkligen inte vad dom menar. Nu fattar jag.

Så med Kiana får vi njuta av varje sekund som går!

Sovgott!!

Jag hann inte med så mycket i Farsta C idag. E hann hitta sin kostym i alla fall, jätte fin och stilig. Sen lunchade vi och när vi väl skulle börja jakten på min resterande outfit så va det för sent. Vi skulle nämligen hämta Keyla men även hinna handla innan. Så det va bara att åka. Jag får prova med min mamma när hon är ledig och frisk.

Nu sitter och jag leker med Keyla, vi kladdar och har oss med modellera. Jätte skoj, i alla fall för mig. Det märks att Keyla börjar bli äldre och det blir roligare att leka med henne. Man får själv mer utav det.

 

 

---

 

Svar till läsare:

Isabelle om En sista chans: Fin bild! Du har gått ner i vikt eller? Du ser iaf väldigt smal ut i ansiktet:-)

30 Oktober, 12:16

Ja jag har gått ner i vikt, går ner ca 1 kg/vecka utan att ens göra mycket. Har mest vatten i kroppen så det ska bort först så att man sen kan fokusera på resten som är kvar. Det kommer mer om träning och hälsa när jag väl börjat tok träna men just nu är det bara promenader jag hinner med.

Mormor tog hand om Keyla, gick ut och lekte lite med henne. E och jag passade på att städa lite i hemmet och sen tog vi Kiana på en promenad. Värsta är att Kiana håller på att bli smittad och dålig i magen hon med, efter Keylas fina smitta. Så snart sitter vi med två sjuklingar, men Keyla är väldigt mycket bättre nu.
Keyla får stanna hemma imorgon oxå, E stannar och vabbar, mormor kommer och hjälper till och jag har ett ärende att göra på förmiddagen.

Keyla va ute och lekte med löven idag med mormor. Färgerna blir så fina och vackra där ute men tråkigt nog blir det mörkt så snabbt.

Snart dags att hämta Keyla, jag ska bara ge Kiana sin flaska och sen går vi mot dagiset. Hoppas dagen har vart bra, för jag har haft en jobbig känsla inom mig och verkligen saknar Keyla jätte mycket. Imorse ville jag t.o.m ringa in henne ledig från dagis men kände att det blir för mycket jobb med båda barnen hemma.. Äh det är nog bara hormoner som spökar. Klart man saknar sitt barn eller hur? Hon är ju så söt och gör så knäppa saker som sätter skratt i vardagen.

Här har vi min älskade busunge på morgonen mitt i buset...

Idag är det en sån dag då jag verkligen är känslig. Jag saknar Keyla jätte mycket och känner mig sorgsen över hur fort tiden går och hur snabbt hon växer. Jag gick igenom lite album och gamla bilder på vår stora tjej och kände knappt igen henne. Hon har förändrats väldigt mycket och att Keyla ens vart så liten som på bilderna, va helt ofattbart.

 

Alla Keylas och Kianas strumpor över hela vardagsrummet

Keyla har dragit ut alla sängkläderna från byrån i vår garderob

Den här röran är det jag har att komma hem till varje morgon efter att ha lämnat Keyla på dagis. På morgonen när vi går upp i hemmet, så är det ganska tajt schema och jag har inte tid att städa undan efter Keyla.

Vår morgon 07:30-08:40:

* Fixa frukost till mig och Keyla och sen plocka undan allt
* Fixa en flaska och mata Kiana
* Borsta tänderna på mig och Keyla
* Byta blöjor på Keyla och Kiana
* Klä på Keyla, Kiana och mig själv
* Sminka mig lite snabbt, blogga och rusar iväg lite snabbt

Medan jag tex matar Kiana, sminkar mig och bloggar så har Keyla dragit ut lådor från hennes garderob. I lådorna finns kläder, strumpor och mössor. Så nu ligger det strumpor i hela vardagsrummet, Keylas och Kianas, som jag måste sätta mig och sortera för ca 100e gången.
Tur för henne (Keyla) att hon är söt!! ♥

Jag måste säga att nu efter att ha testat blogg.se appen till iPhonen några gånger så tycker jag inte att den är så bra. Den hakar upp sig och kan sällan publicera inläggen. Jag försökte blogga 3 ggr idag men det gick bara inte, så det va inte så stor mening för mig att ha den kvar. Trist, så nu överväger Wordpress ganska hårt kan jag säga.

Vi åkte hur som helst, till Sickla och köpte en varmare jacka till Keyla och ett par skor. Sen åkte vi hem igen och min mamma kom över en kortis med ännu en jacka (fleece) till Keyla. Nu är vi själva igen och ska snart sätta oss och äta lite dipp grönsaker.

Förresten, Keylas första natt med sin "nya" säng utan långsidan, gick sådär. Hon vaknade inte någon gång alls, vilket va jätte bra. Men jag kunde inte slappna av alls och sprang in säkert 5 ggr bara för att se om hon låg på golvet. Jag hade lagt ut kuddar ifall hon ramlade ner. Japp, alla 5 ggr låg hon på kuddarna och inte i sängen. Men frågan är om hon lagt sig där för att dom såg mysiga ut eller om hon "ramlat"/halkat ner dit. Hur som helst så fick jag ta upp henne, lägga henne i sängen och gå ut igen. Hon märkte inte ens av det, så trött va hon.
Imorse kl 07:30 kom Keyla in till oss och säger "pappa" lite förvånad. Så himla söt.

Då får vi se hur denna natt blir.

Jag är nog lite galen. Jag sitter och kollar runt julklappar till Keyla, redan nu. Det är bara oktober och höst, men jag gillar att vara förberedd. Hon behöver en hel del och vi kommer inte köpa allt men spis ska hon allt få.

Keylas lista:
* spis
* kastruller
* mat och grönt (leksaker såklart)
* böcker
* modell lera
* gunghäst
* målar set
* klossar & lego

Min mor och jag hämtade upp Keyla på dagis och Keyla bara skrek av glädje. Himla skoj att se henne så glad. Vi åkte raka vägen till BVC för att ta vaccinerna mot mässling etc och mäta samt väga Keyla. Men det va ingen lätt match för BVC tanten. Keyla skrek och skrek som en tok, hon ville absolut inte näcka sig och heller inte mätas eller vägas. Jag tycker det är löjligt att tvinga en sån liten tjej och verkligen ta i med våld bara för att veta hur lång hon är. Jag menar, jag kan ju ändå inte påverka hennes längd tex och vikten är ju densamma så hon är ju frisk. Varför tvinga om hon är panikslagen? Nä det fick vara och det tror jag inte tanten gillade speciellt mycket eftersom hon pikade mig att vissa saker får dom inte bestämma om.. hallå.. det bestämmer väl ändå jag som mor.

Hur som så lyckades jag bättre än BVC tanten.
Keyla väger: 13,3 kg
Keylas längd: ca 83-85 cm (med kläder på och lite smått rädd så blev det inte jätte rätt)

Tänkt att vissa personer bara inte kan acceptera att man känner sitt egna barn bäst. Att man verkligen har den där instinkten som säger dig om nått är normalt eller inte med ditt barn. Det kan finnas flera barn som har samma beteende som andra men av olika orsaker. Om 5 barn beter sig likadant så betyder det inte att dom går igenom samma saker psykiskt. Det kan bero på flera olika saker.

Keylas beteende är nått som många säger att dom känner igen i sina barn, att dom är omöjliga och det är faser dom går igenom. Men jag tycker att jag känner min unge så pass bra att jag vet när det är en fas och när det är nått mer än så. Det här har inget med att hon är 18 månader att göra, utan det här är en konsekvens från dagis, separation, ny bebis i hemmet och allt. Det kallar jag inte en fas, det kallar jag en konsekvens.
Idag fick jag höra att en mamma har det likadant som vi haft det i helgen, men skillnaden är att vi vet hur Keyla är i vanliga fall och det är inget i närheten av detta beteende.


Denna helg: Hon har vaknat riktigt rädd flera gånger, sitter i ett hörn i sängen jätte rädd och bara gråter. Hon får panik när jag inte kommer in i rummet och det är Eddie som går in. Hon blir frustrerad när jag tar upp henne om jag inte håller i henne riktigt hårt eller om jag inte håller om henne alls. Vaknar minst 6 ggr/natt. Äter inget och vägrar acceptera att göra nått om jag inte är med, som tex: bada, nattas, äta, byta blöja eller kläder. Eddie fick inte gå nära henne alls i helgen. Hur skumt är inte det, att pappas lilla flicka plötsligt inte vill veta av sin far och bara är mammig? Han är helt knäckt över hennes förändring och det är jag med kan jag säga.

Idag ringer jag BUP!

Dagis ringde och sa att Keyla verkade uttråkad. Hon ville inte alls leka utan bara va i famnen. Så dom visste inte om hon va trött eller om det va nått annat. Jag sa att jag kommer på störten och hämtar henne. Mitt mammahjärta hoppade av glädje för att dom dels hade ringt men oxå för att jag skulle få hämta min lilla ängel. ♥
När jag kom in så satt hon på en av fröknarna och halvsov. Så fort hon såg mig grät hon fram ett "mamma". Så fort jag tröstat henne och pussat massor på min älskling så sprang vi hem i regnet. Men Keyla tvärslocknade i vagnen så nu ligger hon i sin säng och nästan snarkar av trötthet och utmattning. Det har vart jobbiga nätter pga förkylningen och säkert mycket nya intryck oxå så det förstör ju sömnen.

Ett nytt kapitel i min lilla flickas liv har börjat. Keylas första dagis dag är avklarad. Jag kom dit lite tidigare och det första jag hör är min älskade lilla ängel storgråta. Då hade hon precis vaknat till från vilan och grät efter mamma. Hemskt att komma dit och höra måste jag säga men ändå förväntat. Enl personalen hade det gått "ganska bra" och Keyla hade tydligen vart ledsen ett antal gånger. Trött och hängig men det vet man inte om det är brist på sömn eller på väg till förkylning. Återstår att se imorgon.

Hon brast när hon såg mig, ropade på mamma, pappa och ville hem. Pekade mot dörren att vi skulle gå. Så när jag sa att vi skulle gå vart hon jätte glad. Hemma så pussade hon massor på lilla syster och sen däckade hon i stora sängen med mig och Kiana. Hon är så trött!

Snart kommer Eddie hem oxå, så snart är hela familjen samlad igen. Skönt det ska bli, jag saknar min man!
Men jag är glad att min älskling är hemma i alla fall, min underbara Keyla. ♥

Dagen började inte bra. Jag med en huvudvärk och Keyla med snor, men hon verkade ändå lekfull. Men redan vid 09 hade hon somnat och vi skulle ju lämna på dagis kl 09:40. Så jag fick väcka henne och skynda mig till förskolan. Min mamma kom oxå med som stöd. Jag tog det ganska lugnt ändå, gick in bestämt och lämnade Keyla. Jag sa lite snabbt att jag kommer tillbaka sen, sen gav jag henne en puss och gick. So far so good, men så kom min mor och jag hem.. och jag bröt ihop i tusen bitar. Vad otroligt konstigt det kändes att komma in i lägenheten som är så tom utan min man och min dotter. Det känns väldigt konstigt att lämna bort Keyla när man ändå går hemma. Men hon kommer bara vara där några få timmar sen hämtar jag henne.

Nu hoppas jag på att allt går bra och att hon inte är ledsen en sekund alls. Däremot vet jag inte om hon verkligen kommer kunna vila eftersom hon vaknade så sent. Hoppas att dom ringer så fort det är nått!