En av mina läsare har frågat lite om varför jag inte vill föda naturligt och vill ha kejsarsnitt. Jag har valt att svara här dels för att hon inte lämnar bloggadress eller mail som stämmer. Men oxå ifall ni är fler som undrar så vet ni.

Vår förlossning med Keyla vart katastrofal. Vi tappade tilliten helt till vården och SÖS sjukhuset. Jag kom hem med märken (ärr) på kroppen som ingen kan förklara och som aldrig kommer att försvinna, med en traumatiskt upplevelse och helt dumförklarad av vården. Dem va otrevliga, okunniga och behandlade oss som skit. Jag gick igenom två förlossningar, en vanlig (öppen 9 cm) i 24 timmar och sen kom dom på att bebisen va nog för stor för mig och beslöt akut kejsarsnitt för Keyla började bli stressad där inne.
Dem glömde ge mig antibiotika och jag åkte på livmodersinfektion med hög feber, skakade och va helt borta. Vi va kvar i 1 vecka på BB. Behandligen där va inte mycket bättre, barnmorskorna va idioter.
Det va kort om min förlossning och därför väljer jag att inte tro på att allt kommer att hända igen och vill ta det "säkra" före det osäkra med kejsarsnitt. Saken va alltså att Keyla va en stor bebis (vilket ingen hade märkt av ca 4 personer som undersökt mig hela graviditeten och på förlossnigen) och mitt bäcken va för litet/smalt.

Vad säger att det inte händer igen? Att jag är för liten för nästa bebis igen? Vågar jag gå igenom 2 förslossnignar igen? Nej. Vågar jag lita på att dom upptäcker det innan 24 timmar och onödig smärta? Nej.
Jag kräver kejsarsnitt. Men sen om det blir SÖS igen eller Huddinge istället vet jag inte än. Vad tror ni?

Läs om förlossningen med Keyla här -->

Okej, lite kort och koncist kommer här förklaringen till varför jag va borta från bloggen en hel vecka.

Påväg in till förlossningen!!

Förlossningen började på lördagen, då kom värkarna i 180 och kl 14 ca tog dem emot oss. Jag är livrädd för nästan all smärtlindring som finns, vill inte tappa kontrollen med lustgas och har fobi för sprutor. Så ja det va väl inte många alternativ kvar för mig. Jag höll ut till ca 7 cm utan nått men jösses vad det va jobbigt, tillslut provade jag lustgasen. Det funkade ett tag, men sen gjorde det så ont att paniken introducerades i snabb fart. Min fästman fick nog när han såg hur mycket jag led och i så många timmar, vi närmade oss 20 timmar, så han bönade mig att ta Epidralen (sprutan/bedövningen som man tar i ryggen). Sagt och gjort efter en hel del gråterier och skrik från min sida.

Bara början av alla värkarna som komma skall

Barnmorskorna jobbar i skift och vi hann uppleva ca 3 som kom och gick. En av dom reagerade på att jag hade så stor mage, hon undrade lite lätt om det kunde va bebisen som va för stor och speciellt för mitt lilla bäcken. Sen va det inget mer med det.. Dagen efter på morgonen när denna barnmorska kom tillbaka och såg att jag va kvar tyckte hon att det va dags för akut kejsarsnitt. Jag va öppen 9 cm men flickan verkade inte kunna komma ner hela vägen. Så det vart mer sprutor, kateter och allt möjligt.

Keyla 9 dagar gammal

Kl 11:00 kom min älskade ängel ut, fin, ren och frisk. Tårarna bara sprutade på oss båda och lyckan va till max. Tills dom förde bort mig till uppvaknings avdelningen. Jag va så bedövad att jag inte fick komma ner till BB. Min fästman fick sitta ensam i ett litet rum med vår nyfödda bebis och helt utan att veta vad som hänt med mig. Hans oro va till max och ingen hade han att fråga. 3-4 timmar gick utan att jag fick se min bebis och min bebis mig.

Tillslut kom jag till BB avdelningen och återförenades med min nya familj, vilken underbar känsla. Dagen efter kom plötsligt en frossa som fick hela sängen att hoppa av mina skakningar. Jag va kokhet och frös som en tok. Snabbt kastar sig L.A över alarmknappen. Jag hade åkt på en infektion i livmodern för att dem andra hade missat att ge mig antibiotika/penicillin i förebyggande syfte!! Så in med flytande (dropp eller vad det heter) antibiotika i blodet så att febern (som låg på 39.5) skulle gå ner fort. Dagen efter va det lite bättre och bättre. Efter det har det dykt upp små saker som har vart lite problematiska oxå men lite mer personliga.

Nu när vi är hemma, 1 vecka (10 dagar) senare så känns allt bra. Infektionen är kvar men på väg ner, min kropp är svag men återhämtar sig snabbt och flickan är kanon bra och frisk som tur va.

Mina mammablommor som min älskade fästman gav till mig.

Idag är mina tankar många, frågorna är många och besvikelsen är stor. Jag känner mig berövad på min förlossning. Jag undrar hur det kommer sig att så många kunde missa att min bebis va för stor för min "lilla" kropp, hur kunde min vanliga barnmorska som jag va hos varannan vecka missa att bebisen va stor?? Att vaginal förlossning inte skulle gå för mig!? Jag är så otroligt besviken, så ledsen och arg på alla.

Men tur nog så har vi vår underbara Keyla i världen nu, äntligen så har vi henne här, hon är verkligen här!! =)

Okej nu är det nog dags, dagen har kommit, timmen har kommit då det äntligen är dags för min söta älskade lilla ängel att komma ut...  Hoppas jag. Nu har jag haft värkar hela dagen lång, ganska täta med ca 6 minuters mellanrum. Dom började idag kl 08 på morgonen och har hållt i sig precis hela dagen. Nu har värkarna börjat komma var 4e minut och håller i sig ganska länge, över 1 minut. Det är otroligt att det redan kan göra så ont och att man vet att detta är bara början.. shit ... börjar bli riktigt nervös. Men nu har vi inte tid för nerver utan det är dags för min älskling att komma ut nu!!

Åh idag kanske det är den riktiga dagen.. hela morgonen sedan jag vaknade har det vart värkar på gång, nu märker jag skillnaden mellan sammandragningar och värkar. Det är som många sagt, man märker skillnaden. För den ena är där konstant och den andra kommer och går. Däremot kan jag inte säga att dom är speciellt starka, värkarna kommer och går men är acceptabla om man säger så. Antar att nått händer det i alla fall denna helg. Nu har jag duschat, vi har städat, ätit bra, fixat oss och väskorna för att åka in när det väl är dags. Antar att det kan va bra att ringa in till sjukhuset ganska snart så att dom vet att nått har börjat hända. =)

Det är så härligt att se mannen i full rulle, han är som på uppåt tjack! Han städar, pysslar, packar, klockar mina värkar, planerar och har sig. Jag tror han är uppe vid sin 3e eller 4e kopp kaffe nu. =)

Håll tummarna för att bebisen kommer idag!!

Jaha idag har det vart en spännande dag full av pirr och falska larm. Hela morgonen och förmiddagen har jag känt lite extra värkar, olika symptomer som skulle kunna vara tecken på att förlossningen är på gång har vart igång. Vi åkte till barnmorskan som även hon tyckte att det kanske kunde vara dags.. Vi ringde till förlossningsavdelningen SÖS som bad oss komma in för en undersökning. Sagt och gjort, vi åkte in och fick vänta länge länge men tillslut efter undersökningarna så va det alltså bara att åka hem igen. Falsk larm, ingen bebis på gång just nu men möjligen kan det va på gång denna helg. Det ska bli spännande att se om det blir någon bebis i helgen eller om det bara blir en besvikelse denna helg. Gud så jag längtar efter min ängel.

 

Idag har det vart en konstig dag för mig och min mage. Jag vaknade av att jag hade lite små ont i under delen av magen, typ som starkare mens smärtor denna gång. Jag har haft lite andra symptomer som man kan få men inget som är direkt avgörande. Jag hoppas på att det här ska betyda att lillkrabaten kanske får för sig att komma ut nu till helgen i alla fall. Vore inte det underbart!

Tur nog så har vi en tid hos mödravårdcentralen idag, så min barnmorska kan ta lite prover och se att allt är bra. Lyssna på bebisens hjärta igen och kolla att barnet verkligen är fixerat (dvs ligger nedåt i ställning för förlossning). Min kära sambo är så söt och orolig att han bad mig ställa fram BB väskan och babyskyddet till bilen, så att han bara kan komma upp och hämta allt och även mig innan vi åker in till barnmorskan. Tur att min mor är ledig idag och kom över för att hålla lite koll på mig och mina minivärkar, ta hand om mig och fixa lite god mat. Just nu får jag en härlig massage i axlar och rygg av min mamma. Söt som hon är kom hon över med fina tulpaner. Jag älskar blommor!!

Idag är det den 10 Mars 2010, det är den beräknade dagen då min bebis skulle komma. Sällan händer det att det klaffar till just det beräknade datumet men man vet ju aldrig. Tyvärr så verkar det inte vara någon bebis på gång idag för det är lugnt där inne, hon vänder sig lite här och där men inga somhelst smärtor är på gång. Jag tror jag aldrig har längtat så mycket efter smärta som jag gör just nu, ha ha. Nä det är inte smärtan i sig jag längtar efter utan det är smärtan som tecken som jag längtar efter.

V. 41 (Lika spetsig och krokig varje morgon, hur sover krabaten egentligen??)

En bloggare (min söta Angie) frågade mig om jag inte va nervös.. Nä nu börjar faktiskt nervösiteten släppa allt mer och mer för varje dag som går, för varje timme som går. Jag har hört mycket om att man mognar in i allt precis vid slutets skede men jag har aldrig trott på det. Nu märker jag att det är så gott som sant, jag känner inte samma rädsla som jag gjorde för några veckor sedan. Jag bara längtar efter min bebis, jag vill hålla i min bebis, jag drömmer om min bebis varje natt och det söta lilla ansiktet jag ser vill jag se i verkligheten!! Så nej, jag är inte nervös på samma sätt längre, mest pirrig och ivrig att få ut henne nu så vi kan få börja vårt liv med henne.

V. 41 - 10 Mars då bebisen va beräknad att komma.

Idag kom min mor över på besök igen, det är tur att hon börjar så sena tider för då hinner hon va här och ge mig lite sällskap på dagarna. När hon väl åker så är jag bara ensam ett litet tag för sen kommer Eddie hem. Min mor va massör förut och tur är det för varje gång hon kommer över så ger hon mig så otroligt skön massage i flera timmar för att få mig att slappna av. Det är så otroligt skönt och avslappnande, avkopplande och avstressande. Thank God för min mor.

I natt hade jag en hel del sammadragningar och även på förmiddagen har jag känt av någon konstig känsla som är liknande mensvärk. En molande känsla som är på undersidan av magen, inget som gör ont direkt utan mer av en obehaglig värk som ligger och pyr där. Min bebis är beräknad att komma imorgon onsdag den 10 mars. Men vi får helt enkelt se hur det blir med det, lillkrabaten verkar så lung där inne att man inte riktigt vet när hon får för sig att komma. Men trött är jag, trött på att bära på den tunga magen, trött på att va otymplig och orörlig. Snart är det över!

V. 40 snart 41

Jag har börjat dricka Hallonbladste efter att ha fått det rekomenderat av tidningar och andra. Det ska tydligen vara bra för höggravida som är i slutskedet av graviditeten. (Om man är gravid ska man inte dricka det här teet fören man är i slutet av graviditeten!) Det mjukar upp livmoderhalsen och gör den elastiskt, det ska kunna sätta igång eller hjläpa till vid förlossningen. Nu när jag är så pass nära det beräknade datumet till förlossning så dricker jag ca 2-3 koppar hallonbladste varje dag nästan. Den är jätte god och nyttig, finns att köpa på Life eller hälsokoster.

OBS: Just denna på bild är inte 100% utan bara en flavor

Idag har min mor vart här på besök, hon va ledig egentligen men så ringer dom ut henne på jobb i alla fall och hon tackar självklart ja. Den kvinnan är grym på att jobba, otroligt att hon orkar så mycket. Det har vart mysigt med massa besök hela tiden, allt från föräldrar till vänner som kommer över... ja inte mina vänner kanske men Eddies vänner gör det. Oavsett vad så är det härligt med folk runtomkring sig när man sitter hemma hela dagarna.

Vecka 39

Imorgon går jag in i vecka 40, helt otroligt, vecka 40!! Jag är beräknad till den 10 mars, vi har tippat på att bebisen kommer före men som det ser ut nu vet man inte om jag t.o.m går över tiden. Spännande att se när lilltösen där inne i magen ska få för sig att komma ut. Igår gav vår bil upp oxå så nu vet jag inte hur vi gör om det blir dags att rycka in till sjukan. Antar att det blir taxi men då hoppas jag att Eddie är hemma och inte på jobbet, så att jag har hans stöd hela vägen (då han jobbar en bra bit här ifrån). Det mesta löser sig nog, men det är lite tröttsamt med alla småhinder som dyker upp.

 

Vecka 39

Nu ska jag sätta igång med matlagning och vila mig lite efter all spring med mamma här inne. (Vi har fixat och donat i hemmet).

Ibland ser jag mig själv i spegeln och fattar fortfarande inte riktigt att jag verkligen är gravid. Visst är det galet att man än inte kan få in det i sin hjärna att man är höggravid och ska föda närsomhelst. Jag ligger många gånger på nätterna, vaken mellan 03:00-04:00 och försöker sätta mig in i tanken att mitt vatten kan gå närsomhelst. Att jag kan närsomhelst få riktiga värkar och behöva springa in till Eddie i sovrummet för att säga att det är dags. Jag kan på ett sätt inte fatta det men å andra sidan så är det som att en del av mig förstår det och får en rejält panik och rädsla över att jag verkligen måste göra det här. En del av mig längtar enormt efter att få se min älskade bebis, men en annan del av mig känner sig trygg i att få ha henne där inne och inte behöva gå igenom förlossningen.

Vad är det som skrämmer en så mycket egentligen? Varför är man så otroligt rädd för? Smärta, kan det va smärtan man är rädd för? Att ha så ont att man vill dö, ja det kan ju va en av dom största rädslorna man har. Vem tycker om att ha ont lixom, hur handskas man med det och alla säger alltid att det är en enorm smärta som inte går att beskriva, mm jätte kul. Men sen undrar jag om man inte många gånger oxå är rädd för det okända. Att inte veta vad som kommer att hända eller hur det kommer att vara är många gånger mer skrämmande än själva rädslan. Kommer jag behöva sprutor, kommer nått hemskt hända, kommer min bebis va frisk och kry, kommer jag att spricka helt och hållet, kommer jag att klara av det här?

Jag känner någonstans att jag kommer klara det, självklart kommer jag det, varför skulle jag inte. Jag är inte den enda som föder på den här planeten. Klart att jag är stark nog, jag är smärttålig dessutom och har ett enormt stöd av min man. Men trots denna känsla så är det nått som skrämmer mig enormt av bara tanken att åka in till förlossningen. Undra bara när det är dags, 14 dagar kvar till beräknad förlossning.

Nu är jag hemma igen efter en lång resa till mödravårdcentralen. Bussarna är så fulla att jag stod upp hela vägen med min sköna foglossning som nästan fick mig att gå ner på knä av smärta. Det är trist att vår generation och många andra vuxna är så ego och vidriga att man inte ställer sig upp för höggravida och gamla. SKÄMS!

 

Jag åkte strax efter 10:00 och kom hem nu vid 13:00 tiden. Galet länge för ett möte som bara tog 20 minuter. Blodprov och blodtryck, ultraljud och lite mätningar gjordes av min barnmorska och allt ser så bra ut hela tiden. Jag har fortfarande stabila värden trots all min vätskesamling i kroppen, bebisen är stor, lång och ligger med huvudet nedåt som vanligt. Jag är snart lika bred som jag är lång. Jag måste säga att min tur med barnmorskor har verkligen inte vart den bästa, alla dom jag haft har vart bristande på stora sätt. Man är först föderska och vet inget alls, men man hör mycket från kurserna man går på, att man ska ha fyllt i blanketter, uppgifter, gjort sammafattningar och en massa annat. Vilket jag inte hört ett smack om, inget av det. Nu är det så att jag föder snart och min barnmorska har inte ens kollat med mig vart jag ska föda, vad jag är rädd för eller inte, hur jag vill ha det, ja inget alls. Så jag litar på ödet och hoppas att allt går som det ska.

 

Juste igår va vi på IKEA och handlade lite, så nu ser barnrummet ut såhär:

Och en ny tavla till vardagsrummet:

Ja juste, kaosen i trafiken är otrolig!! bussarna är fulla och chaufförerna kan inte ens rutterna dom kör. En man skickade 3 personer över till fel busslinje för att han inte kunde sina egna stationer. Alla 3 frågade efter stationer som va den samma linje som busschauffören själv körde, trots det skickades dom till fel buss. Undra hur det gick för dom personerna. Sen fastnade vi med bussen mellan 2 längor fulla med bilar, bilister kör och parkerar som dom vill och det skapar kaos. Vägen va för trång för bussen så där satt vi fast. Jätte skoj!! Tips: Åk med goda marginaler!!

Nu ska jag sätta igång med matlagning, ska prova göra broccoligratäng.

Vilken kaos det är i trafiken, inget funkar och allt står stilla. Jag är väldigt orolig för hur jag ska ta mig fram till min barnmorska som jag har tid hos idag. Jag ska vara hos mödravården 11:00 men kan inte ens kolla på sl.se för att se hur och när jag ska åka. Hur gör man då? T-banorna verkar inte ha åkt på hela helgen här på gröna linjen. Det måste va ersättningsbussar som gäller. Jippii, precis vad jag vill, stå ute i kylan i -9 grader och frysa.

 

Jag har sovit som en kratta idag, magen är så tung att jag knappt kan vända mig om. Ibland drömmer jag och många undrar om det är tvillingar jag väntar, för min mage är verkligen så stor. Stor bebis? Det vet man inte, jag är ju inte så stor direkt =) Idag är det väl förmodligen den sista barnmorskemötet jag har hos dom på Hammarbysjöstad. Antar att jag ska få stå ut med äckliga blodprov och sånt för att veta att jag och bebisen mår bra. Nu är det riktigt nära, jag är beräknad till om 2 veckor (15 dagar kvar). Men som dom flesta har tippat så kanske bebisen kommer tidigare, vi får väl se. Jag är i V. 38 snart V. 39. Bild på magen kommer senare ikväll.

 

Nu måste jag börja röra på mig så att jag kan leta fram en ersättningsbuss eller nått annat som kan ta mig fram till min barnmorska idag. Lagom skoj att åka när det är kallt, man är trött och har foglossning. Men det är bara att bita ihop, har jag vart stark hittills så kan jag fortsätta va det nu oxå. =)

 

Senare så kommer bilder på gardiner och bebisrummet som är klart. Vi va på Ikea igår och hittade lite roliga grejer till hemmet och har även för 3e gången bytt och köpt ny dator. 3e gången gilt.

 

Puss & Kram på er alla

Nu så, äntligen har jag fått upp Nalle Puh tavlorna i bebisrummet. Här går det inte undan direkt, men så kan det va ibland. För att få nått gjort så får man ta tag i saker i egna händer och det är precis vad jag har gjort. Flitigt så satte jag igång med att dra ner hammaren, spikarna, mätte halvdant och slog upp tavlorna lite hur som. Fint vart det tycker jag, iden att ha dom diagonalt fick jag hos min kära Angelica som hade gjort likadant med sina Puh tavlor. Tack för tipset gumman, I liked it. =)

 

Nu blir det mys för resten av kvällen för min dag idag har bestått av besök och fler besök. Först kom min kära mor över med lite presenter till bebisen (mer kläder), sen kom min far över för att ge oss vår lektion i företagsekonomi, nu när vi är klara så vill jag bara äta min middag, lägga mig på soffan och vila för resten av kvällen.

 

Hur ska ni spendera er fredag?

Då börjar det sakta men säkert bli nått i sov- och bebisrummet. Det har tagit riktigt lång tid för oss att verkligen göra nått men nu börjar det arta sig. Vi har fortfarande inte hittat gardiner men funderar på att be svärmor att sy upp några fina Nalle Puh gardiner. Vi får se hur det blir med det.

Vårt sovrum med spjälsängen

Nu ska jag sätta igång med lite matlagning.
Puss på er alla!

Då va vi hemma igen efter att ha vart på föräldrarkursen för andra gången. Denna gång va det mycket mer avslappnat och roligt att vara där. Alla pratade så mycket mer med varandra, delade med sig av sina rädslor och det dom hört av andra. Det va riktigt spännande att se videon man får se på förlossningen av andra människor, självklart fick man inte se dom "äckliga" delarna. Det va en s.k snäll video som t.o.m jag klarade av att se. Det fick en att längta ännu mer, otroligt nog så vart man rörd av att se den videon trots att man inte ens känner personerna som medverkar. Lite mer lugn vart jag oxå eftersom den bilden av en förlossning som jag har är ganska skrämmande mot vad dom visade i videon. Men jag kommer självklart bara att ta den med en nypa salt då jag tror dom förskönat det mesta en del. Nu ska vi prata lite mer om förlossning, planering och mys.

 

V. 37 Sne mage, bebisen ligger åt höger! =)

 

In lite snabbt med en god smoothie som mellanmål och på med kläderna lite snabbt.. stress, stress...

 

Idag har ju Eddie vart ledig från jobbet för att minska på sin stress som han alltid uppelver när han ska iväg och göra nått på eftermiddagen. Nu va det dags för vår andra föräldrarkurs ute i Hammarbysjöstad. Det ska bli kul att träffa alla igen, om inte vissa redan fött eftersom alla är så nära sina beräknade förlossningar. Det ska bli skoj att även se vad den här sektionen har att ge oss denna gång. Det är ju trots allt Eddie som får ut mest av dessa kurser och det är bra tycker jag, han behöver komma in i det hela lite mer. Killar, i alla fall min, är inte direkt den bästa på att läsa tidningar, pappren och böcker som inte är actionfigurer, ha ha.

Oj så jag har hållt igång idag, jag har vart jätte duktig och även jätte dum som ens anstränger mig så mycket som jag gjort. Jag har dragit ut möbler från ena rummet till andra rummet, smålyft lite här och där, monterat och haft mig vilket förvärrar foglossningen markant. Men jag är en sån som inte kan låta bli, som bara måste få saker gjorda och helst på mina vilkor. När jag väl börjat så kan jag inte sluta. Men istället vart det kaos, det hela slutade med att det stod för mycket saker inne i bebisrummet och nu måste jag dra ut det på nått sätt. Det ska inte va så mycket saker där inne som man ser på bilden, det ser bara rörigt ut och det gör mig mer galen.

Men glad är jag för att jag lyckats få upp babysiten och babygymmet i alla fall. Glömde få upp mobilen till spjälsängen men det får göras imorgon. Måste få ordning på rummet först. Tålamod ni som bett om bilder på babyrummet, det kommer snart hoppas jag. *pust*
Nu är jag helt färdig och vill bara lägga mig på soffan (som numera är min säng) och bara vila. Imorgon är det en ny dag med nya sysslor, bland annat föräldrarkurs igen.

 

Då har vi kommit hem igen efter att ha vart ute i Länna och kollat runt lite barngrejer. Vi skulle försöka hitta matta, gardiner, nappar och nappflaskor m.m. Det vi i alla fall kom hem med vart matta, mobil till spjälsäng, ett nagelklippar kitt, nappar och nappflaskor. Vi kollade runt i Jysk, Rusta och Babyproffsen. Imorgon ska jag försöka få upp mobilen till spjälsängen och även se om jag kan hitta något ställe som kan ha fina gardiner till barnrum, för dom jag kollat runt på har inget att erbjuda alls.

Roligt namn! Jag hann inte blogga innan vi åkte iväg. Men Eddie kom hem tidigare för att vi hade en tid hos mödravården för att gå på Psyko Profylax kurs. Allt gick så fort att jag inte hann blogga innan kl redan va för mycket och dags att åka. Det va jätte intressant att va på en sån kurs, det gav mig hur mycket somhelst, inte bara som gravid utan oxå som person. Jag är en ganska stressig människa, jag hetsar lätt upp mig och har väldigt svårt att bara ta det lugnt. Så att gå på Profylaxen där man får lära sig andas, slappna av och ta kontroll va väldigt bra för mig som person överhuvudtaget. Kursen gav mycket till Eddie oxå, egentligen mest till Eddie än till mig faktiskt, för han fick lära sig hur han kan stötta mig, vad han kan göra, hur han kan göra det och vad han ska tänka på. Han börjar känna sig mer och mer säker på att klara av sin uppgift på förlossningen.

Vecka 36+6

Efter profylaxen åkte vi över till Barnenshus och köpte lite nappar och nappflaskor så att vi har dom klara. Sen va jag så hungrig att vi körde in till Nacka forum för att äta deras goda Nachos delux, så gott. Nu är vi hemma, avslappnade och mätta. The Biggest Loser går på kanal 5 just nu så vi ska kolla klart på det innan vi sätter oss och läser lite av våran kurs företagsekonomi.

En trött, sliten och blek Miss Diana som bara vill somna om istället för att gå ut.

(BM= barnmorskan och MVC= Mödravårdcentralen)

 

Idag vart sömnen lite bättre än vad den har vart hittills dessa dagar, men det börjar bli otroligt tråkigt att sova på soffan varje natt istället för att få ligga bredvid min älskling. Jag saknar hans lukt, hans värme och hans kropp. Men det gäller bara några veckor till sen kan jag flytta in i sovrummet igen hoppas jag.
Nu har jag gjort mig i ordning och allt för att åka iväg till mödravården ännu en gång, idag är det möte med barnmorskan för att gå igenom lite kontroller igen. Ska bli spännande att få veta om bebisen fixerat sig ännu eller inte. Jag börjar bli ganska trött på att bära omkring den här stora magen, vill att hon ska komma ut nu och vill se mig i spegeln och känna igen mig själv. Är trött på att ha ont, är trött på att va så svullen med vatten och är trött på att sova på soffan. Kan det va över nu?

Vecka 36+2

 

Jag känner verkligen inte för att gå ut idag och halka omkring som bambi på hal is därute, det är så disigt och -5,5 grader ute, det ser ut att vara rått och kyligt. Hoppas att det inte är så, men sen är det väl som man säger.. finns inget dåligt väder bara dåliga kläder och i mitt fall så är det dåliga kläder då jag inte har så mycket att välja bland nu när jag är så stor. =)

 

 

Då va man tillbaka från föräldrargruppen. Det va ca 5 par inkl oss, alla satt helt tysta och lyssnade på barnmorskan som pratade så sakta och lugnt att man snarare blev avslappnad än att bli lyhörd. Men tillslut så kom alla igång, pratade lite mer och informationen blev bra. Man fick en massa nr som är bra att ha, information om när man ska åka in till BB, hur det blir under tiden man är där och vilka bedövningar man har att välja mellan. Jag satt helt nollad i början eftersom jag inte läst så mycket om förlossningen då jag är så rädd för den. Men nu har man fått lite mer insikt och även Eddie har fått det, nu vet han lite mer om vad han kan göra för att lindra min smärta och lugna ner mig vid värkar. Man ska även få välja sjukhus man vill föda på och jag antar att det bästa för oss blir SÖS BB eller Södra BB som ligger precis bredvid men är privat. Det lät väldigt mysigt när hon beskrev rummen och all "service" man får. Detta va 1a gången av 3, så om en vecka har vi ännu en kurs.

 

Nu ska vi slå oss ner med lite gott att äta och titta på Biggest loser som börjar kl 19:00 på kanal 5.

Idag har jag suttit fastklistrad vid datorn och inte fått nått gjort i hemmet alls, nu ser allt ut som jag vet inte vad. Jag har påbörjat saker som jag inte kunnat avsluta, så nu får jag vänta tills L.A får för sig att avsluta dom åt mig. =) Jag har rivit fram alla mina vinterjackor som vi hade här nere i lägenheten och dom ska upp till vinden då jag inte kommer in i dom fören nästa vinter. Har skrivit listor på vad som är kvar att göra i hemmet och småpyssel som jag vill ha klart innan lilltjejen kommer ut (vilket är snart). Det börjar bli lite pressat med allt och L.A är inte den som är bäst på att ta tag i saker, han är en riktig uppskjutare.

V. 36

Men nu har jag inte tid med att dra fram mer gerjer och planera saker för jag måste ner och möta min kära sambo. Vi ska till mödravårdcentralen för att ha vår första föräldrarkurs! Det ska bli riktigt skoj att se vad dom har att erbjuda och lära en. Hoppas man inte får se en sån där läskig video bara, såna som visar andras förlossningar.. usch!

Trött, trött, trött är vad jag är. Vi skulle åkt till Farsta idag men oj vad jag inte har ork kvar. Jag har inte direkt hållt igång idag men nätterna är tunga, varma och mycket vrid och vänd. Det är ganska tufft att sova nuförtiden, L.A fryser ihjäl i sovrummet och jag tycker det är sjukt varmt. Det slutar nästan varje natt med att jag går upp och lägger mig ute i vardagsrummet på soffan. Lite tråkigt och jobbigt att inte kunna sova bredvid sin egna man men jag klarar inte av att sova i samma säng med den värmen.

 

Riktigt dålig provbild med webcamen

 

Jag tänkte tipsa lite om en sak till alla gravida och kanske förlossningsrädda tjejerna där ute. En av dom saker dom flesta är rädda för att ju självklart att spricka och många andra saker oxå men bara tanken att man ska spricka och sys "där nere" är ju skrämmande. Visst, många påstår att man inte känner nått, man märker inget och det läker fort. Men för att undvika det så gott man kan så kan jag tipsa er om den här mandeloljan som finns att köpa på apoteket. Den mjukar upp och gör huden mer elastisk, nått som är värt att prova!

 

Jösses vilket jobb det är att sitta och jobba med datorer egentligen. Det tar en hel dag, det tar så mycket energi ifrån en. Man hinner bli galen, irriterad, orolig och förbryllad innan man når den nöjda känslan. Jag är iof inte nöjd än, för det finns småsaker som inte är uppklarade med min gamla dator men det löser sig längre fram.

Vecka 35

Nu sitter jag här i minivärkar, med en liten liten smärta som jag inte kan beskriva. Man vet inte om man ska sitta, stå eller ligga ner. Denna vecka har vi vår första föräldrarutbildning hos mödravården och hoppas på att få nått bra ut av det. Nu ska jag nog ta en varmdusch för att se om obehaget kan gå över och jag kan få vila upp min kropp lite. Snart börjar söndagsfilmen på kanal 5 oxå "A lot like love", så jag ska ta en god varm te och krypa ner i soffan.
Ha en trevlig kväll alla söta!!

Åh vad trött jag är idag, min sömn är katastrofalt dålig. Jag får inga fulla nätter med sömn, jag vrider mig lika mycket som en virvel, får ont i höfterna lätt och känns som att dom håller på att få blåmärken om jag ligger kvar i samma ställning. Magen känns tyngre och tyngre, det är trängre för lilltjejen och alla rörelserna känns rejäla. Att man måste gå upp på toa minst 1 ggr/natt gör inte heller sömnen bättre och den otroligt täpta nästan som gör att man knappt kan andas. Nu är det bara 5-6 veckor kvar och jag längtar så otroligt mycket tills min bebis kan komma ut. Lusläser tidningar och böcker om förlossning, ska nästa vecka börja på föräldrarkurserna och ser fram emot profylaxen. I helgen ska vi in till Farsta för att handla det sista som jag behöver som amningsbehå och sånt.
Idag ska vi till Barnenshus för att se om vi hittar lite grejer till lilltjejens rum oxå och lite smått som kommer att behövas till henne när hon kommer ut. BB väskan är snart klar men det är lite sånt som vi ska handla idag och i helgen så att den kan stå färdig och väntandes i hallen inför förlossningen.