Kvällen är hemskt påfrestande, Kiana kommer inte till ro. Hon somnar, är trött men vaknar till hela tiden. Hon öppnar inte ögonen, så trött är hon. Hon gråter inte, så trött är hon. Hon tappar inte ens nappen, så trött är hon. Hon bara skriker till lite, gnäller för att kalla på mig.
Jag kommer in, hon blundar, hon har nappen, hon nästan sover, men små gnäller, gnyr för att markera obehag. Jag tar på hennes rygg och huvudet. Jag markerar trygghet, närvaro, hon somnar om på en gång. Jag går ut men strax efter gnyr hon igen. Jag går in och gör samma sak, markerar trygghet, visar att jag alltid finns där för henne, hon somnar om.
Jag vet inte alls vad det är, mer än att hon svettas lite väl mycket. Inte varm, ingen feber, bara svettas.

Tillslut tar jag av henne täcket, tar på henne lite tryggt på ryggen och huvudet. Hon somnar äntligen om.
Snälla, snälla, ge mig en bra natt.

Sovgott ♥