Här är vi sega och trötta, det börjar komma ikapp nu och man känner att krafterna inte är som dom brukar. Min mor är energifull nog och snäll, att hon tar Keyla och åker hem till sig för att leka lite. Keyla behöver komma ut, byta miljö. Jag avskyr när jag är för instängd med henne, bara se ett hem och inget annat. Lider med dom barn som bara är hemma hela dagarna och inte ser andra ställen, varken ute eller inne. Stackars barn. Men tur nog har vi min mor som ställer upp så mycket och bor nära.

Kiana är ju 5 månader, på väg mot sina 6 månader nu, så hon försöker vi börja med matportioner. Hon får provsmaka smått och idag till dagens ära fick hon mosad päron som va sött och gott. Hon smaskade i sig det mesta, gott, gott, gott.