Idag va det riktigt jobbigt att lämna Keyla på dagis. Eftersom tjejerna vart sjuka strax innan julhelgen och sen med julhelgen och allt, så har ledigheten från dagis blivit lite för lång. Keyla va borta i över 1 månad. Så nu (trots all tjat om dagis under julen) så vägrade hon släppa taget om mig. Hon är inte den som klänger sig fast men nu gjorde hon det.
Jag fick lämna en riktigt ledsen tjej som grät "mamma" hela tiden. Mitt hjärta brast precis som när vi hade inskolning, så hemskt att se henne så. Speciellt med Keyla som aldrig gråter i vanliga fall heller, då blir det lite extra vid såna här tillfällen. Hon höll så hårt i min jacka att hon nästan slet upp luvan på mig, men hon ville inte att jag skulle lämna henne där själv.

Fy, nu sitter jag här, beredd på att dagis kanske ringer och ber mig hämta Keyla. Hoppas det går bra och att hon kommer ihåg hur skoj det va att leka med vännerna. Min älskade lilla sötnos. ♥

Kaffe!!!