Godmorgon söndag. Den här söndagen känns mer ovanlig än någon annan. Det kändes så himla skönt att få sova en hel natt, att få slappna av och vakna utan stress med nappflaskor och blöjbyten eller barn som skriker. Men samtidigt så känner jag mig tom, jag saknar henne så jag dör. Jag vill bara åka till min mamma på en gång och hämta Kiana, pussa på henne och krama om henne. Keyla har betet sig annorlunda, ganska glad över att vara ensam barn men ändå frågar hon efter sin syster hela tiden. Hon pekar mot dörren och vill att vi går och hämtar henne på en gång.

Lite bilder från gårdagens firande.