Solen har gått ner, himlen är mörk nu och stjärnorna träder fram, likaså min trötthet. Ögonlocken känns tunga, kroppen ger upp och sinnet är snart redan i djup sömn. Precis som höstens löv faller ner mot marken, faller jag ner mot min kudde.

Barnen sover tryggt i sina rum, vi sitter uppe och lyssnar på gamla godingar via Spotity. Inget skoj på tv alls så varför plåga sig genom att sitta vaken, lika bra att lägga sig ganska tidigt och vila upp sig inför en mest troligt svår natt.

Sovgott vänner, bekanta, okända, läsare, kommentatorer, familj och släkt. ♥