Då va man hemma igen, efter en hel del stress. Jag hade en tid hos en psykolog för bedömning, som BVC skickat mig till. Vi misstänkte förlossningsdepression men efter två tider hos den här specialisten så tyckte hon att jag bara va en sönder stressad och överbelastad småbarnsmamma som har mycket nu med hemmet och två små barn. Det är ju praktiskt taget som att leva med tvillingar nästan, speciellt när ingen av dom kan ta hand om sig själv än. Tips till alla ni som läser: skaffa ett barn i taget, ta er tiden med den ena innan ni skaffar fler..

När jag kommer till t-banan så är hissen trasig, så jag kan inte ta mig upp till perrongen! Kul, då frågade jag vad jag kan göra och kvinnan ber mig att gå till stationen innan, dvs 1 station bort från där jag bor. Jaha, där går jag i kylan, med en bebis som närsomhelst vaknar skrikande pga hunger (hon skulle ätit för 30 minuter sen men sov). Nervös och stressad går jag fort till stationen innan, springer upp till t-banan som kom samtidigt som mig. Stressar hem och har nu kunnat mata min lilla tjej i värmen. Vilken resa!