Här hemma har vi haft det lite upp och ner, men jag är impad på mitt tålamod. Trots mina ynkliga 4 timmars sömn i natt så har jag hållt mig relativt pigg, lekfull och tålamodig med Keyla. Ja vad mer kan man va egentligen men man kan ju känna att man helst bara vill springa ut härifrån. Hon grät en hel del mellan ca 15:00-16:00 för att hon va så trött. Men tyvärr så kunde jag verkligen inte låta henne sova, för hamnar hon i djup sömn i mer än 1 timme så är det KÖRT hela natten. Så valet va enkelt, bara att stå ut med gråt och kinkighet.

K va extremt pappig idag. När han kom hem va det pappa som va viktigast och följde honom vart han än gick! Det va jätte härligt att se. Han valde att stanna hemma och träna hemifrån idag istället för boxningen, för han vet att jag är trött. Gulligt men stackarn fick knappt träna... Keyla va på han hela tiden. =) Full av skratt, kärlek och okoncentration försökte han ändå.