Morgon! För god vet jag inte om den är. För mig men inte min far. Fick just veta att han åker iväg ett tag och missar Keylas 1 års dag, firandet och alla framstegen hon håller på att göra just nu. Men samtidigt måste man tänka på att det finns viktigare saker i världen, det finns hemskare saker som händer så jag måste förstå att han behöver detta. Bara det hjälper han att bearbeta sin sorg så är jag glad. Nu har min far vart här och hämtat upp min ena dator som han behövde låna i 1 vecka för hans är så seg. Tur att jag hade två laptops!


Det tråkiga är att på lördag när vi har Keylas kalas så kommer ingen från min sida av familjen. Så det känns inte som att jag firar Keyla utan bara får besök från Eddies familj. Vilket självklart är roligt och trevligt det med men inte samma sak som att fira min dotters 1 års dag utan min familj. Jag tappade lusten att göra nått överhuvudtaget för det känns väldigt konstigt att min familj inte är där. Känns jätte tråkigt och sorgset faktiskt, att det skulle bli så här fel. Keyla fyller egentligen år på måndag, den 14 mars. Så min bror och min mamma kommer över då och antar att pappa kommer om han är tillbaks i Sverige. Så då blir det middag, tårta och lite firande. Men då är inte Eddies familj med, så allt blir konstigt oavsett vad. Konstigt allt blev. =(