Idag när vi kom hem och jag tog av Keyla skorna så insåg jag att hon verkligen är en liten person till i hemmet. Alltså det är svårt att förklara men hittills har hon bara vart som en liten del av mig, på mig, över mig, klängandes. Min lilla apa. Men nu går hon nästan helt själv, nu är hon mer än 1 år, nu kommunicerar hon med en på sitt sätt och gör sig förstod. Hon är en liten person till i hushållet, en person med stark personlighet, envishet, vilja och bestämdhet.

Det är nått jag blir glad över såklart men samtidigt väldigt rörd över. Hon växer, hon blir äldre, hon blir större och utvecklas fort. Min bebis tar sina steg ifrån bebis och in i barn världen.

Allt detta av bara några små söta skor som finns nu tillsammans med våra skor vid ingången.