Godkväll kära läsare, som vanligt så har mitt bloggande inte kommit igång efter förlossningen. Det är svårt att komma ihåg och ens hitta orken att blogga när man precis kommit hem med en nyfödd och redan har en bebis i hemmet. Ibland känns det som att det enda jag har ork för är mina barn och försöka komma tillbaka till det liv vi hade innan, må bra tillsammans och hitta balansen vi tappade på vägen. Men samtidigt så är min blogg mitt sätt att få ur mig tankar och känslor. Men även ge släkt och vänner som bor långt bort, en chans att se vårt liv, våra barn och mig.

Dubbelpussar..
Pappa E på Keyla och Keyla på Kiana. om bara Kiana kunde pussas..

 

Idag har det vart en halvdan dag. Keyla glimtar fram här och där men försvinner igen då och då. Jag har ansträngt mig dumt nog och lite för mycket i försök att vara nära henne. Men det resulterar istället i att jag får extra ont i snitt ärret och magen. Det hugger och gör ont, så jag måste skärpa mig lite och inse fakta. Det har bara gått 10 dagar sedan jag opererades (snittades) så jag måste försöka ge det i alla fall 4 veckor innan jag tar upp Keyla i famn.

Nu tänker jag lägga mig, för jag är helt slut. Kiana har ätit gott och sover för natten... i alla fall några timmar. Vi har ätit och myst på balkongen idag och haft en trevlig kväll. Men nu så är onsdagen över och dags för att hämta nya krafter inför nästkommande dag.

Sovgott världen! ♥