Ibland undrar jag om jag verkligen är född till att bli mamma, det känns som att jag inte har orken eller tålamodet för att klara vissa situationer. Men oavsett svaret så är det försent ändå.

Vilken otroligt jobbig kväll det vart. Eddie kom hem och inte va nått till det bättre alls, Keyla vart jätte jobbig istället. Hon ville inte va med honom eller ens närma sig honom. Så min "avbelastning" kom aldrig, jag fick va med henne hela kvällen ändå. Kämpades med K fick jag försöka laga maten och äta. Det är i såna lägen jag har lust att ta en väska med mina absolut viktigaste och käraste ägodelar och fly för alltid. När hon bara skriker, gråter, är grinig, klängig för att hennes egna pappa vill vara med henne men hon vill bara vara på mig. NOT OK!

Nu sover K i alla fall och jag är helt, totalt slut. Vi kommer nog bara hoppa in i duschen, ta en varm te och sen lägga oss. I natt fick jag gå upp kl 02 för att ge henne mat och sen kl 07, så jag vet inte vad det är som händer men nått konstigt är det. Ändring av rutiner fast än har hon inga rutiner utan bara väljer och vrakar konstiga tider under hela natten. Så om det ska va på det viset så behöver jag lägga mig 20:00 eller 21:00 för att få ut en bra sömn. Kul, NOT!

Nu ska jag umgås med min man innan jag dyker in i duschen. Har längtat efter honom hela dagen! ♥