Nu ger jag nog upp. Man kan nog inte va mer sliten tror jag, men sen imorgon kommer jag säkert att inse att man faktiskt kan det. Otroligt hur det är med små barn, sjukdomar, krossade rutiner, taskigt tålamod, mer sjukdomar, hosta, familj och jultider.. ja som ni hör, mycket att handskas med. Även om det här är den värsta julen på länge måste jag säga att den samtidigt är den finaste..

Vi får ju fira vår första jul med våra två små döttrar, vår hela och "stora" familj. Jag bara njuter av den tanken!

Med det säger jag
Godnatt och sovgott bloggisar!