Usch den här familjen blir bara sämre och sämre känns det som ibland. Kiana började plötsligt va jätte gnällig och ovanligt ledsen, hon som är så lugn av sig nuförtiden. Vi märkte att det va nått men kunde inte lista ut vad det va. Hon såg helt utslagen ut, jätte svag och ynklig... vi hade inte ens sett början av det hela.. Plötsligt, när jag tog upp henne, så spydde hon 3 gånger en endaste stor fors, bara rakt ut. Aldrig någonsin har jag sett nått sånt från en sån liten bebis, då kan ni tänka er hur jag menar! Efter det kan vi snacka utmattning och ynklig, ord kan inte ens beskriva hur hon såg ut. Hon såg halvdöd ut, sen somnade hon i sin tysthet på golvet, jätte läskigt. Nu sitter vi bara och stirrar på henne så att hon inte bara slutar andas eller nått, för hon så jätte läskig ut.
Ja det va så vi avslutade vår lucia dag i alla fall.

Keyla: glad och busig
Kiana: Rädd fågelunge som är likblek

Keyla: "kan man peta 'Nana' (lillasyster) i ögat?
Kiana: "Alltså, vad är det med den här 'miss myror i rumpan' (Keyla)?"

Mamma Diana: Världens sötaste syskon, jag älskar er två mina underbara änglar!!

Positivt är i alla fall att Keyla åt lite smått av vår macka, smått av en banan, drack nyponsoppa, drack vatten, tog sin antibiotika och lite av sin välling när hon la sig. Det är enorma framsteg, hoppas nu bara att hon inte spyr upp allt på natten som hon gjort hittills.

Min favorit: