Idag va det sista dagen på inskolningen. Imorgon börjar allvaret och Keyla ska lämnas på dagis helt själv. Man känner sig som en mes och helt ensam i att vara orolig och ångestfylld över situationen. Dom flesta föräldrarna svarar bara att "det kommer gå jätte bra".. För mig är det samma sak som att prata med en som just blivit dumpad och säga "det går över, du kommer träffa nån annan sen".. Ja det fattar väl vem som helst att det kommer gå bra och löser sig. Men just nu är min känsla en jobbig sådan. Just nu känner jag mig illa till mods, just nu har jag ångesten och just nu är det så att jag inte vill lämna min lilla bebis på förskolan! Ska det va så svårt att förstå?

Men i det stora hela så har det gått bra. Keyla leker på, sover bra och äter bra. Men för mig är det en självklarhet att hon ska göra det eftersom jag är där. Vad händer när vi föräldrar inte är där då? Återstår att se imorgon om dom ringer någon förälder eller inte.

Nu är vi hemma efter att ha lekt lite i parken med pappa Eddie och lilla systern. Men nu är det matdags och sen lite mys med Keyla. Imorgon börjar Eddie jobba oxå så det är lite dystert här hemma. Typ som en söndagsångest.