Tänk vad man kan hoppa omkring från plan till plan. Jag blir nästan sugen på att bli bröllopsfixare. Det känns som att man blivit expert på att hitta billigt, medium och dyrt bland dekorationer, inredning, lokaler, kyrkor och ja allt som ska väljas inför ett bröllop. Eftersom vi först tänkte gifta oss borgligt så har vi kollat upp en massa platser som är utomhus och inomhus som passar för vigsel. Men sen vart det kyrkligt och då kollade vi upp en massa kyrkor så det en mini expert är man nog allt.

 

Bland första valen va borgligt på Millesgården, sen vart det borgligt på stadshusets park som är så fin framför vattnet men slutligen vart det kyrkligt i Storkyrkan som ligger i Gamla Stan. Och nu gäller det, på fredag, imorgon, om några timmar, så smäller det!! I'm getting married!!

Nu ska jag fixa det sista så att jag kan lägga mig tidigt för att orka med hela dagen imorgon. God Natt! ♥

Usch vad jag önskar att Keyla bara kunde vakna frisk idag. Kl 04 på morgonen kunde hon inte andas igen, kunde inte sova och började bli irriterad över situationen. Jag fick lov att ta upp henne så att hon inte väcker Eddie som ska upp till jobbet strax innan 06. Men tyvärr vaknar ju han oxå och hör henne ledsen och arg. Till slut lyckades vi somna om igen efter mat, droppar och lite tröst. Men eftersom hon åt tidigt blir det att hennes morgon börjat tidigt och kl 08 va det dags att äta igen. Men hon vaknade redan 07 med samma problem, att hon inte kunde sova pga andningen. Det här börjar bli tröttsamt och slitande. Jag har mitt bröllop imorgon! och vi sover inget alls under veckan, hur ska man orka gifta sig?? Jag lider med Keyla eftersom jag inte på nått sett verkar hjälpa henne heller. Jag fattar inte hur vi ska klara av morgondagen. Inte så kul om man är så trött, stressad och nervös att man tuppar av på sitt egna bröllop. Det är ju ganska vanligt ändå och det är ju sånt man ser på American's Funnies Home Videos som går på kanal 5.

Passa på att utnyttja er rabatt som läsare inne hos Cocoo.se. Nu har dom en massa nyheter och ni får en rabatt som gäller fram till den 10 oktober 2010.

Erbjudande: 15% rabatt när du anger rabattkoden: bloggspecial

Känns inte bra idag, vet inte riktigt vad det kan va men det bara är en sån där dag då man känner sig låg och att inget är rätt. Jobbigt att känna så och det va ett tag sen jag kände så faktiskt. Det är krävande att ta hand om ett barn, det är mer krävande att inte få egen tid som man vill. Jobbigt att anpassa sig efter andra och aningen irriterande att inte få göra vad man vill när man vill. Aptiten håller på att försvinna och tankarna står stilla men ändå inte. Det känns som att när mitt barn inte mår bra så mår inte jag heller bra, sen kan det va lite nervositet inför bröllopet kanske inte vet jag. Men det går nog snart över.

Nu ska jag sätta mig ner och äta lite flingor för det är mer eller mindre det enda jag fått i mig idag.

Fårskinn från BabyProffsen 295:-

När Eddie kom hem va Keyla och jag startklara för att åka på en gång till Babyproffsen i Länna. Dom hade en rabatt på fårskinn. Nu hade vi redan en som vi köpt på Barnenshus men jag ville egentligen ha en långhårig och dom kostade närmare 600kr på Barnenshus i Nacka. Så när jag såg Babyproffsens erbjudanden på fårskinn för 295kr så ville jag ha den på en gång. Nu har Keyla en riktigt varm vagn för hela hösten och vintern. Hoppas bara att hon inte är pälsdjurallergisk, som jag är.

 

Ibland tittar man på Keyla och fattar inte riktigt hur tiden kan gå så fort. Hur dom kan lära sig saker och ting på bara nån dag. Nu har Keyla kunnat sitta själv ganska länge men det gick upp för mig bara häromdagen hur stor hon ser ut när hon sitter helt själv, upprätt och leker. Vad fort det går, vad snabbt dom blir stora.

Bröllopstema: Lila

Nu är det verkligen klart, nu är verkligen allt beställt, köpt och ordnat. Idag köpte vi det sista som va tallrikar, servertter, glas, champagne glas, bestick.. ja allt som har med servicen att göra. Och så va vi och beställde min brudbukett, äntligen. Dom har fått ganska mycket fria händer så jag hoppas att det blir rätt.

 

Nu är det bara bröllopet kvar, att gifta sig! Nu är det mindre än 1 vecka kvar, bara 6 dagar kvar. Kan inte alls förstå att jag, lilla jag, ska gifta mig. Från miss till mrs Diana. Vad pirrigt och härligt det känns. Yeey!

Jag är lite sugen på att åka in till Farsta C för att se vad Lekia har att erbjuda för skoj till bebisar, men vet inte om vi orkar det idag, det kommer att va så mycket folk med tanke på löning och dessutom att Farsta firar 50 år. Egentligen vill man ut och promenera i höstfina vädret. Keyla mår mycket bättre, hon är så gott som frisk nu, det gick över fort på henne som tur va. Ja juste efter barnavårdcentralen mötet:  Min lilla kämpe väger nu 9,2 kg redan och är 68 cm lång. Jösses inte undra på att jag har ont i ryggen! Keyla är 6 månader bara, undra vad hon kommer att väga när hon då är 1 år!? Vanligtvis väger dom ju 10 kg vid 1 års åldern, en bekant till mig hade en stor bebis som Keyla, rund och tjock, hennes dotter vägde 10kg när hon va 1 år, men undra hur det kommer gå för min Keyla då nu när hon börjar äta fulla måltider. ;-)

Nä nu blir det kaffe och planeringsmöte ang hur vi lägger upp dagen. Måste jaga rätt på en brudbukett illa kvickt.

Nu har vi vart ute på en väldigt lång promenad där ute i det otroligt sköna höst vädret. Det är närmare 20 grader varm idag! Det känns bra att det är fredag så att man kan få mysa med familjen den här helgen. Sista helgen som bara sambo, som bara fästman och fästmö! ;-) Längtar tills man är FRU Diana!

Keyla är en envis lite krabat. Hon va trött, höll på somna men ville inte ligga ner i vagnen. Jag försökte att lägga henne men hon vägrade och sprätade emot som bara den. Så hon vann, jag satte henne upp och hon ger mig VÄRSTA blicken!! Sen somnade hon sittandes och jag la ner henne.. Mamma segrade tillslut ändå!

Äntligen fredag, den här veckan gick fort trots dom långa och jobbiga nätterna. Keyla vaknade kl 07:30 idag och åt frukost, sen somnade hon om ca 1 timme till. Skönt för mig för jag behöver verkligen vila.
Nu är det bara 1 vecka kvar, exakt, till bröllopet. Det känns overkligt och pirrigt som bara den. Jag har inte hunnit uppdatera om prästen så jag tar det lite kort här:

 

Jag fick tag i en präst men när jag skulle avboka Åke Bonnier (vår första benhårda präst) så ville han först prata med mig. Så jag ringde upp och gav han förklaringen till varför vi byter präst. 1. Pappa får inte leda mig in, jätte tråkigt. 2. Vigsel på 45 minuter är för mycket för oss, vi tänkte oss max 30 min. 3. Måste ha riktiga vigselringar och ingraverade. Vi vill köpa dom riktiga senare när jag gått ner i vikt och vill inte gravera in dom vi har för närvarande. Åke Bonnier ville inte ritkigt släppa taget så han gick med på att korta ner vigseln till 30 minuter som dom flesta har, han sa att vi inte behöver gravera ringarna men måste ha riktiga ringar och i slutet efter en hel del diskution och lite obehaglig känsla så sa jag att jag inte ville ha sura miner eller sånt på bröllopet för det skulle känna så obehagligt på vår dag. Han såg fram emot att få viga oss, ville absolut ha oss kvar och gav t.o.m efter på att min pappa får leda mig fram till altaret!! Snacka om en inte alls så omöjlig präst, han vek t.o.m på reglerna som kyrkan har och det tackar jag för ödmjukt. Nu ser jag riktigt fram emot mitt bröllop!

 

Då va vi hemma efter en hel dag ute på stan och överallt. Keylas 6 månaderskontroll gick ut på att hon skulle klara av olika saker så som: vända sig från rygg, till mage och vice versa. Att hon skulle kunna ta i en kloss med båda händerna flera gånger, dvs tura sig från hand till hand. Att hon skulle klara av att sitta upprätt själv och även försöka själv att sätta sig upp från liggande läge med ens hjälp, sen skulle hon kunna prata mer än bara vanlig "bebis grugel" som dom kallar det, hon skulle ha utvecklat många fler ljud. Doktorn kollade hennes hud, ljumskar, styrka och respons på när man pratar till henne.

Allt va så klockrent enl doktorn, frisk bebis, social som bara den, sjunger och pratar galant som en fågel. Sitter utan problem själv, försöker även sätta sig upp på egen hand, vänder sig som en virvel från mage till rygg och tillbaka, tog i klossen massa gånger med båda händerna, munnen och det mesta. Nyfiken, vaken, alert, glad och uppåt. Det känns jätte skönt att få såna bekräftelser från en doktor även om jag inte hade tänkt ta dom på 100% allvar. Alla utvecklas olika, alla måste få sin egna takt att utvecklas framåt på och vem är dom att säga om hon gör rätt eller fel. Vissa lär sig snabbare än andra så egentligen kan man inte ta dom på för stort allvar, men ändå är det skönt att höra att en person som jobbar inom vården anser att ens bebis är så otroligt frisk och välutvecklat som få, att hon är så social och glad av sig att hon charmar sönder alla möjliga t.o.m doktorerna. Det värmer alltid i en mors hjärta, i alla fall mitt.

Keyla har börjat få temperament, personlighet och envishet som en åsna, redan nu vid ett halv års ålder! Hon vägrade lägga sig i vagnen, vägrade lägga sig i halvt lutläge, utan hon skulle prompt sitta rakt upp och se allt runtomkring därute. Men jag visste ju att hon va trött så jag försökte få henne att sitta halvsittandes (halvläge) vilken hon skrek rakt ut att hon inte ville med sina grymtningar. Jag lät henne va, sittandes, framåt lutan så att hon kunde se allt där ute och 2 minuter senare hade hon somnat.. framåtlutad som en envis liten unge! Mormors fina temperament!

Nu sover Keyla för natten och jag ska sätta mig ner och äta lite middag.

Från och med NU fram till den 10 Oktober 2010 får de shoppa loss
med 15% rabatt när de anger rabattkoden: bloggspecial

Kvällen är kommen och dagen slut. Och jag får helt enkelt inte tag i någon präst under hela dagen. Jag har ringt 3 olika präster i närheten idag och inget svar. Ny dag imorgon och mer tid då min mor är ledig och kan ta hand om Keyla medan jag gör mina ärenden. Idag ringer svärmor och undrar varför vi inte skjuter upp bröllopet eftersom vi verkar ha så mycket att göra och har valt detta i sista minuten. Inte en chans! Jag tycker om att planera, jag tycker om att små stressa, det ligger i min natur att ha massor att göra, tänka på och stressa lite. Visst att det blir värre nu med barn men det löser sig. På två månader har jag hunnit planera, beställa, kolla runt, vänta på svar och en massa annat samtidigt som jag tar hand om min bebis på (nu) 6 månader. Det går om man vill, kämpar och har pengarna (Tack mamma).

 

Har fått lite frågor kring bröllopet så jag svarar på dom här så att alla får samma info:
Det är ett litet bröllop då jag inte har släkt i Sverige. Det blir enbart närmaste familjemedlemar så som föräldrar och syskon, ca 20 personer. Lokalen är liten men väldigt klassisk. Vi inreder själva med prylar från Sweeties och myheart som har en massa fint för just bröllop. Vi har valt ett ljuslila bröllop med inriktning diamanttema. Det ska va diamanter av olika lika nyanser på bordet med levande ljus och rosen blad i lila och ivory (=benvit).

 

Lite av dom saker vi beställt.

 

 

Inför bröllopet på bara 2 månader:
* Har bokat om från borgligt till kyrkligt, resultat: Storkyrkan i Gamla Stan
* Har bokat hotell med yacuzzi, bastu och med bröllopspaket
* Bokat Catering samt dryck från annat håll* Bokat bröllopstårta
* Beställt inredning och design för mottagningen och inredning till bilen (Just Married) samt barnvagnen ;-)
* Gjort egna inbjudningskort
* Letat, hittat och köpt bröllopskläderna till hela familjen
* Haft prästsamtal

 

Har ni fler frågor så är det bara att fråga på eller gå in under kategori Bröllop.

Då har man fått hem dekorationerna till bröllopet! Lite diamanter i olika storlekar, rosenblad i lila och Ivory, lila näsduk till Eddie, dekorationen till bilen och en vit duk till matbordet. Jag fick även med en present av Sweeties, 2 rullar av band i Guldfärg. Vet inte riktigt vad jag ska med dom till då det inte alls går i vårat tema men snällt ändå. Så om två torsdagar står vi där inne i lokalen och dekorerar inför bröllopsdagen! Jag längtar så, det ska bli kul att se hur allt blir när det är klart.

 

Jag ringde runt till storkyrkan idag och frågade om man kunde byta präst inom samma kyrka och det gick bra. Men inte direkt deras präster för det va bara Åke Bonnier (min präst) som hade tid den dagen, så om jag vill får jag boka en präst från min egna församling och vigas i Storkyrkan. Så imorgon får jag ringa tidigt och kolla om jag får tag i en ny präst.

Keyla sover gott nu, Eddie är och tränar och jag ska lägga mig på soffa och försöka kurera mig så att jag har ork att gå till mammagruppen imorgon.

Efter prästen samtal igår så började jag undra hur det vart förr. Man vet ju att kyrkan alltid haft mycket makt och styr över folket. Men i Sverige trodde jag inte att det va så, här trodde jag att man inte ens hade makt i kyrkan längre. Prästen igår tvingar oss mer eller mindre att fixa vigsel ringar. Vi har våra tatueringar och temporära ringar tills jag blivit av med gravidkilona men det gillade han inte. Han vill att vi har riktiga ringar. Fasen det är inte mycket man får bestämma själv inte, jag som trodde den Katolska kyrkan va hård men Svenska kyrkan är fasen mycket värre. Är det mitt eller hans bröllop!?!

Sen kan jag inte smälta att min far inte får följa mig ner för altaret, att min fästman inte får stå där framme och vänta på mig ivrigt och spänd. Som Eddie själv säger, han har sett fram emot att få stå därframme och se mig komma ner till honom i min vita vackra klänning med min fina uppsättning och allt. Nu blir det ju ingen överraskning. Jag får inte ens klä mig i kyrkans rum utan måste klä mig hemma, alltså vad är det för korkade regler och vad har hänt med kyrkan!? "Jag är inte min pappas ägodel" säger han till mig när jag säger att jag vill och har alltid haft en dröm om att bli bortlämnad från min far. Eh nä men är jag min mans ägodel då? Mina föräldrar skapade ju mig, klart dom ska lämna bort mig! Shit jag blir bara mer och mer sur ju mer jag tänker på det.

Svenska kyrkan förstör hela min dröm, mina planer, mitt bröllop och dom saker jag sett fram emot. Pappa blev jätte besviken och likaså min fästman. Jag menar, vad är vi utan våra föräldrar. Dem skapar oss, ger oss livet, uppfostrar oss, tar hand om oss hela livet och så helt plötsligt har dom inget att säga till om när deras barn väl ska gifta sig! Förbannade samhälle som är så äckligt otacksamma till sina föräldrar, ingen respekt, inget igenkännande och tacksamhet alls. Vi skulle inte va nått alls utan våra föräldrar!

Tillbaka från prällens samtal. Då har vi vart på vårt två timmars prat hos prästen och jag måste säga att jag kom hem väldigt besviken. Visst samtalet gick bra, han är trevlig och allt. Men jösses vad Svenska Kyrkan har fått för sig att dom kan lägga sig i och bestämma i hur man ska ha sitt bröllop. En dröm man alltid har som flicka/tjej är att ens pappa ska lämna bort en, men det får man inte för Svenska kyrkan. Bara för att man inte är en ägodel till ens föräldrar så får man inte det utan ska gå in med mannen. Fy vad irriterande. Det bestämmer väl jag själv hur jag vill ha det. Jag blir så sur, så sur. Men men vad gör man, det är väl dom som bestämmer. Annars i övrigt kändes det rätt med prästen trots att han verkar kanon hård på sina grejer.
Det är samma präst som vigt Prinsessan Victoria, han heter Åke Bonnier, miljadären och bloggaren.

 

Sen vill jag säga till Eliana som kommenterade tidigare inlägg:
Förstår vad du menar men jag anser ändå att det är orättvisst, så känner jag. Som du själv skrev, "ett bröllop ska vara minnesvärt och självklart kunna njuta av den här glädjen med familj släktingar nära och kära" Ja men precis och jag har inte den möjligheten, så det känns orättvisst. Jag är en person som har kontakt med släkten, jag älskar min släkt medan min blivande har inte ens kontakt med dom och står dom inte ens nära! Så jo du, bra orättvisst skulle jag vilja säga. Och Jo jag hade faktiskt valt bara familj om min blivande kände som jag gjorde. Men som tur va så är det bara familj nu, min mor, far och halvbror. Och hans familj med sina respektive. Tack för dina lyckoönskningar och kul att du blev nöjd med ditt bröllop. ;-)

 

Sitter här vid matbordet med min kopp kaffe, svullna halsmandlar som bara den och svag i kroppen. Har en allvarlig konversation med Eddie om att han plötsligt fått för sig att han vill ha ett stort bröllop med vänner och släkt, när vi hittills alltid sagt att vi ska ha ett litet, personligt och privat bröllop med bara familj. Grabben är rolig han, 2 veckor innan bröllopet får han för sig att göra det svårt för oss. Men nu tror jag inte att vi har tid, hinner eller orkar ge oss in i jakten på hela hans släkt och vänner. Det skulle innebära 50 pers från Eddies sida och 4-6 pers från min sida då jag bara har familj här och all släkt i Colombia. Skulle kännas rätt konstigt och för att inte snacka om orättvisst. Eller?

Idag 14 september fyller min lilla ängel 6 månader. Kan absolut inte förstå hur ett halvår kan gå så fort. Att det va ett halvår sedan som vi va på BB och kämpade i 1 dygn för att få värkar och få ut min bebis är helt otroligt svårt att förstå. Det känns som att det aldrig hänt, som att det är en annans historia. Men jo då, jag har vart gravid och faktiskt fått min dotter som nu är en stor bebis på 6 månader. Nu sitter hon bredvid oss vid matbordet och äter tillsammans med oss. Vår stora tjej!

Varför är det så att män sällan duger till någonting? Varför är det så att män oftast bara kan tjäna in pengarna och inte så mycket mer. Varför är det så att dom oftast saknar intresse för andra saker än sig själva och deras hobbyn? Varför är dom oftast så egocentriska? Även om dom skaffar barn kan dom många gånger ha svårt att faktiskt komma ihåg vad som är viktigt ang barnen utan sätter alltid sig själv i första hand, varför?

Hur kan det komma sig att vi mammor får en naturlig moderinstingt om att ta hand om barnen på bästa sätt, komma ihåg allt som dagis, kläder, maten och så mycket annat men inte männen?? Är dom dummare än oss? Saknar dom ett visst antal hjärnceller? Får dom fler slag mot huvet än vad vi får och därför blir dummare och mindre minne i hårddisken?

Om man vill få nått gjort, om man vill ta ett beslut, om man behöver information så är det bara att göra det själv, skaffa det själv eller be om hjälp. För det är ingen ide att tro att männen någon gång själva kommer att lyckas få smartceller som får dom att tänka. Glöm det, dom är för dumma för det. Och ja jag vänder mig till alla förbannade karlar där ute. Vad trött jag blir på ert släkte!

Åh nu är vi hemma och vi har äntligen äntligen köpt ett Wii spel!! Jag har tjatat så mycket på Eddie om att få ett sånt spel, dels för att det är skoj och sen för att det är en kanon träning på ett roligt sätt och i hemmet dessutom! Han hade tänkt att köpa mig ett sånt till födelsedagspresent (jag fyller år i november) men jag visste inte det och såg ett bra erbjudande så försökte jag övertala han. Nu gav han efter och äntligen fick jag ett sånt! Vi valde den svarta som går ihop med all elektronik som vi har. Vi fick med oss massa spel med på köpet oxå.

Nu måste jag installera det och prova!

Goddag! Vilken seg söndag. Morgonen va jätte jobbig, Keyla vaknade 08 för att äta och sen va det bara gnäll från sängen. Hon ville inte ligga själv, så hon fick ligga mellan oss i stora sängen men det funkade heller inte för där låg  hon bara och lekte hela tiden. Hon snurrade omkring som en liten virvel runt i hela sängen, så tillslut vart jag tvungen att lägga henne i sin egna säng ändå. Men då vart det gråt istället, så jag tog mitt täcke och la mig på soffan. Jag tyckte att Eddie kunde ta henne istället för att det alltid ska va jag. Jag fick kanske sova en halvtimme till tills Keyla började gråta igen. Och så har det vart hela morgonen.

Nu har vi monterat upp Keylas matstol och där ska hon få sitta och äta för första gången.

Vad konstigt det är att när man en gång vart rökare så är man alltid fast på ett eller annat sätt. Jag slutade egentligen för över 3 år sen men inte helt och hållet. Rökte ibland smått i perioder när jag va med nån som rökte. Så helt och hållet slutade jag nog för ca 2 år sen. Jag slutade inte i samband med graviditet eller liknande. Jag slutade för att jag ville, jag slutade för att jag insåg hur idiotiskt det va att röka. Insåg att jag förstör bara min kropp, att man luktar jätte illa överallt, hår, hud, kläder och mun. Jag började skämmas för att va så gammal och fortfarande hålla kvar vid nått så korkat. Så jag la av, ganska lätt faktiskt.

Men det jag inser nu är att jag aldrig riktigt kommer ifrån det ändå. Vill absolut inte börja röka igen men mentalt så finns suget kvar då och då. När det är som värst med Keyla tex, att hon får mig att se rött. Eller tex när jag känner att jag bara inte orkar mer så känner jag i slutet av den dagen att jag bara vill lägga Keyla och dra ner till cafet. Köpa cigg och en latte, sätta mig ensam och bara njuta. Men det är inget jag egentligen vill, innerst inne så vet jag att det är bara äckligt och vidrigt och håller emot.

Men det jag absolut tycker är jobbigast är just att man aldrig verkrar komma ifrån det, suget alltså. Jag drömmer om att jag röker ibland och andra gånger känner jag mig så nära så nära att gå ner och köpa av ren desperation. Oftast är det när nått har hänt, sur/irriterad, ledsen/förtvivlad.

Börja aldrig att röka människor. Helt onödigt, man har så svårt att komma loss från det. Det luktar riktigt illa och är inte det minsta tufft eller fräsht. Dont smoke!

Tänk vad människor kan förändras. Inte bara fysiskt utan även som personer menar jag då. När jag va yngre och i många år har jag trott att jag inte ville bli mamma. Jag kunde inte ens föreställa mig själv gravid, ännu mindre med ett barn. Jag har inte alltid trott på äktenskap och giftemål, då mina egna föräldrar är skilda (men goda vänner). Jag har vart en person som lätt tröttnar på nått, som inte riktigt kunnat tänka mig ha en och samma person resten av livet. En person som tyckte om att ha det stökigt i ett förhållande, som behövde ha det stökigt för att veta att jag lever, att vi har pasion och känslor för varandra.

Idag är jag en person som snart kommer att gifta mig då jag känner att det är absolut det rätta att göra med min man. Vi ser det som en fin ceremoni mellan oss i familjen, som nått fint och vackert att minnas för livet. Vi har en dotter på snart 6 månader, jag fick alltså min bebis som jag aldrig trodde att jag skulle få. Och när hon väl kom till världen kändes det helt naturligt att va med henne, att ta hand om henne. Vårt förhållande är ovanligt bra, vi förstår varandra, komunicerar och har det jätte härligt ihop. Jag behöver inte längre dem hemska bråken eller skriken för att känna pasionen, vi har det ändå. Vi har trygghet, tillit och kärlek som blommar mer och  mer varje dag. Skickar kärleks sms till varann än idag efter flera år, överraskar varandra med små lappar, blommor och liknande. Och om allt går som vi vill så har vi våra drömmar att uppfylla, flytta utomlands och starta företag. Men först kommer bröllopet. ;-)

Allt med mig har alltid vart svart eller vitt. Och även här vända jag från svart till vitt på bara 2 år. Är det inte lustigt hur man kan vända så, hur man kan tro att man känner sig så bra men inte alls vet vad man står fören man träffat den rätta. Ja jag har verkligen träffat min rätta!

Bild från 2007

Sitter här med min morgonkaffe och tänker lite på gamla minnen, fina barndomsminnen. Anna som är en av mina absolut mest trogna läsare kommer snart tillbaka till Sverige (hon bor utomlands) och det påminde mig om en bild jag fick från henne för ett tag sedan. En Dalen bild.

Jag är uppvuxen i Enskede Dalen (t-bana Sandsborg) som ligger söder om söder Stockholm. Jag bode där från 4-17 års åldern. Det va ett ganska nybyggt område och boenden, stora fräsha lgh. Vi hade en stor 4a och vår gård hette EKGÅRDEN.

Nästan alla där på gården va grabbar i början, min första och bästa vän va en pojke i samma ålder. När man vart äldre kom tjejerna in i bilden och jag vart vän med Anna. Senare kom även Sussie in i bilden, som va en av mina killkompisars syrra egentligen. Den 3e tjejen bodde inte på Ekgården, hon tillhörde en annan gård lite längre bort men va vi va vänner via våra mödrar. Tyvärr är Dalen är inte alls den samma som det va på min tid (men usch vad gammal man låter!). Idag är Dalen mer förstört, nerskräpat och fullt med odräg nästan överallt. Tråkigt och irriterande men jag har i alla fall kvar mina minnen! Jag har haft en jätte bra och mysig barndom, min uppväxt va bra! Och det är nått jag absolut hoppas på att min dotter oxå får.

Ha ha, ganska lätt att se vem jag är eller hur? Ser ju likadan ut än idag känns det som!

Tack Anna för bilden!!

Åh vad skoj, nu är jag hemma igen och har haft det jätte härligt med alla mammorna på mammagruppen. Några bodde här i närheten av mig, samma område och andra precis området bredvid. Härligt att man kom bra överens och hade en hel del gemensamt. Nästa vecka har jag egentligen en läkartid men funderar på att flytta den så att jag inte missar mammagruppen. Vad roligt att allt gick så bra, bättre än förväntat. Vi ska försöka se till att alla kan börja på babysim tillsammans oxå. Dock är det trist att dem flesta valt Vattenhuset i Sickla för det är en bra bit för mig, men tur nog så samåker jag i sånt fall med en annan mamma som bor några kvarter bort från mig.

Fick tipset om att läsa boken "Växa och upptäcka världen", av Hetty Van de Rijt och Frans X Plooij. Boken finns i pocket och bör finnas i alla bokhandlar så väl som på internet och i butik. Flera av oss sprang direkt ner till akademibokhandeln och köpte den. Den sägs kunna ge många förklaringar till ens bebis beteende, sånt som man tror att man själv gör fel men som bara tillhör ens bebis utveckling. Måste absolut läsa den och hoppas på att jag kan rekommendera den vidare.

Idag hade jag och Keyla en riktigt bra dag. Hon sov ut länge som hon brukar, till kl 09 och sen har vi vart uppe och lekt en hel del. Mormor kom på besök innan hon började jobbet och när hon åkte så somnade Keyla in i någon konstig sömn och sov 3 timmar!! Det är top record hittills, hon har aldrig sovit 3 timmar i sträck mitt på dagen. Jag va så rädd att hon inte skulle kunna somna sin vanliga tid runt 19 på kvällen. Men vi va uppe och lekte massor, badade länge, matade med god mat och hade det mysigt tillsammans en lång stund. Med den sista måltiden strax innan 19 så slocknade hon duktigt snabbt. Så nu sover hon problemfritt för resten av natten. Det känns så bra. Allt i hemmet är kanon fräsht, städat, nymöblerat och doftar gott över allt. Eddie kommer snart hem från träningen och Keyla sover. Så nu har jag egen tid. Ska passa på att fixa naglarna, sätta mig på soffan och bara va.

Bilder från i helgen när Keyla myser med pappa på morgonen

Och då va det äntligen dags: Vinnaren är utsedd och jag kan med glädje presentera att vinnaren av den vackra Cocoo smycket är Nyblivna mamman Angelica.

Grattis!! Maila adressuppgifterna på housewifediana@live.se så att du kan få ditt cocoo armband!

Om intresset finns så kommer det fler tävlingar.
Skriv vad ni tycker i det här inlägget för att veta om ni är intresserade av att vinna fler smycken.

Hemma igen efter en lång dag ute i vildparken.. nä då, vi har bara vart hos min mamma och myst hela dagen. Men det blir som en vildpark med Keyla med i bilden. Hon livar upp vardagen som ingen annan kan. Jag och min kropp orkade inte med att vagga henne en till omgång så min mamma tog över och började vagga henne. Hon la henne på en kudde som vi brukade göra när hon va nyfödd (nu får hon inte ens plats.. ) och sjöng för henne. Tillslut hamnade Keyla som i en koma, hur trött somhelst, bara rent av stendöd. Keyla brukar vakna till lite när jag lägger ifrån mig henne, men nu när mamma gjorde det så skulle min mor kunnat sprängt en atombomb utan att Keyla vaknade. Coolt.

När mannen kom hem åkte vi till Willys, handlade lite blöjor och mat till lilltjejen och sen vidare hem för att hämta ut ett paket som kommit. Första paketet inför bröllopet har kommit!
Från Myheart.se fick vi 24-packs bubblor i Ivory och en bordslöpare i ljuslila som är vårt bröllopstema.

Klar med att rätta till inbjudan som vart fel. Men min fina tur så vart det självklart nått som vart fel, nu har jag rättat till det och kan skicka inbjudningarna som skulle vart utskickade för över 1 månad sen. Allt har blivit så försenat för att jag inte kunnat veta vart lokalen skulle va och heller inte fått svar på om det verkligen gick att vigas i Storkyrkan. Det va bara premilinär bokat men nu är ju allt klart så korten kan skickas.

Jag är ganska stolt över dom då jag gjort dom själv!! Gick och köpte speciellt papper som är lite tjockare och med färg. På internet med hjälp av ett program, gjorde jag själva inbjudan med bilder, dekorationer och text. Man kan själv välja teckensnittet och hur allt ska se ut. Alla förutom en, är gjorda på spanska då våra familjer talar spanska och även om dom förstår svenska så känns det mer personligt på vårt egna språk. Är jätte nöjd med korten, enkla och fina. 

Saknar mitt gamla jag. Saknar mitt gamla utseende. Saknar mitt gamla liv. Jag har det extremt bra idagsläge, jag har allt. Jag har en bra familj, bra ekonomi, ett nytt och fint boende, en kanon framtid, ja jag har allt. Men det jag inte har, är mig själv. Jag saknar mig själv. Jag vill ha mig tillbaka, jag vill ha den livliga, knasiga och galna Diana tillbaka. Den fina, söta och läckra tjejen. När kommer hon tillbaka? Kommer hon ens någonsin komma tillbaka? Är det här jag nu, är det här mitt nya jag? Livet har så många överraskningar för en, man kan aldrig veta när man är klar med nått. Alltid nått nytt på gång. Kan jag bara få mig själv tillbaka så är jag glad. Det är verkligen som man säger, man kan ha allt i livet men trivs du inte med dig själv, älskar du inte dig själv så kommer du aldrig finna lyckan ändå. Jag har det bästa livet man kan tänka sig, vi har det så sjukt bra, jag är så otroligt lycklig lottad. Men jag har inte mig själv och min kärlek till mig själv, så hur kan jag då va 100% lycklig?

Gnistran i blicken, det smala ansiktet och buset i sinnet

Onsdag morgon redan. Vill verkligen ligga kvar i sängen men vågen ger mig pepptalks i mitt undermedvetna. Så länge det ger resultat så kommer jag orka mig upp. Men havregrynen sitter i halsen nu som en stor klump och det enda jag längtar efter är mitt Colombianska bröd (arepas). Min kropp vill inte lyda mig men med lite övertalning och kompromiss om att få en siesta lite senare så ger den med sig. Det känns skönt psykiskt att jag inte har nått att göra idag mer än att avboka restaurangen jag hade bokat in på hotellet och skriva samt skicka ut inbjudningarna idag. Sen kan jag slappna av, ta det lugnt, vänta in tiden då den pirriga dagen är här. Tan tan tan taaan, tan tan tan taaaan... FRU Diana K. wow, lilla jag ska bli FRU Diana. Jag ska va gift, inte sambo, inte flickvän eller fästmö, GIFT. Det känns stort, det känns vuxet.
Trodde inte att den dagen skulle komma, men å andra sidan trodde jag heller inte att jag skulle bli mamma någondag. Trodde heller inte att jag skulle äga en bostadsrätt men tillslut gick jag med på det. Trodde aldrig att jag skulle ha en latino till kille och ännu mindre en chilenare. Men nu är han här och är det bästa jag vet förutom min dotter. Det är mycket man tror i livet, det är mycket man säger att "jag tänker aldrig..", "jag kommer absolut inte...", "jag vill inte bli mamma, klarar inte av en latino kille, vill absolut inte köpa en bostad och tror inte att jag kommer att gifta mig.." Allt jag trodde att jag inte ville ha, ville skaffa, ville gå igenom, fick jag lov att gå igenom. Kul hur livet kan spela ett spel med dig och låta dig tro att du kan bestämma nått. Men i själva verket är vi bara små pjäser i ett schackspel som gudarna där uppe spelar mer.

Men jag kan inte klaga, jag är nöjd med mitt liv. Jag känner mig lycklig, rik på kärlek och riktigt nöjd med det liv jag fått och har. Allt från misstagen jag gjort till dem goda stunderna jag haft, är jag tacksam för. För det är ju det som gjort mig till den jag är idag... och självklart min mamá och papá oxå såklart!!