== Housewife Diana ==

Härtligt vårväder det va där ute idag, ganska behagligt och soligt. Idag har vi vart förbi SÖS igen och på amningscenter. Jag är så trött på att kämpa med amningen att nu måste vi få ett slut på det här, antingen ger vi bara ersättning eller så ammar jag bara. Men hittills är det både och. Vi fick lite tips från kvinnan på amningscenter men vi får se hur vi gör.

Sen va vi förbi min mor som lite snällt hade lagat massa mat till oss så att vi har i kylen under veckan. Det är till stor hjälp faktiskt för då slipper jag tänka på matlagning oxå.
Nu ska vi bara ta det lugnt framför tvn ett tag.

Idag va Pindy förbi på besök hos oss, det va otroligt skoj att träffa henne efter sån lång tid. Hon är en gammal kollega som jag blev väldigt bra vän med. Vi bjöd på lite middag och fortsatte snacka skit hela eftermiddagen. Det är härligt när man har så mycket att uppdatera varandra med.

Min sötnos har bara sovit hela dagen idag, det är mer än vad vi här hemma har kunnat göra. Man ska ju egentligen passa på att sova när barnet sover men så lätt är det inte, för iställer får man besök eller har massa samtal och papper att organisera med.

Nu ska jag kolla klart på CSI trilogin som går på kanal 5. Idag är det del 1 så missa den inte!
Sen ska jag soooova med min älskade familj!

Ny måndag och ny vecka. Än har jag min man hemma eftersom han har sina 10 pappadagar. Idag har vi myst en hel del på soffan med lillan, vi har sovit lite dåligt så vi har vart väldigt trötta. Men nu är vi uppe och lite mer utvilade, Eddie är ute och fixar lite ärenden och jag väntar på en vän som ska komma över och hälsa på lite. Jag har inte träffat Pindy på otroligt länge så det ska bli riktigt skoj att se henne igen.

Nu ska jag sätta mig ner och ringa runt till försäkringskassan och massa annat innan Pindy kommer.

Min söta lilla påsk-kanin

Då va man hemma igen, men shit vad jag är slut. Det tar så mycket på krafterna att springa omkring från sjukhus till sjukhus och barnavårdcentraler och sånt. Det tar ännu mer på krafterna att va orolig, undra en massa och inte sova ordentligt dessutom. Jag försöker få min kropp att läka med en massa läkemedel och samtidigt få igång amningen med Keyla, men med all oro, stress och spring så funkar inget alls.
Proverna idag visade att jag har en liten liten påse på en halv cm med vätska men den va så pass liten att det inte behövs öppna upp mig för att tömma den. Eftersom jag äter antibeotika så försvinner den nog av sig själv, men om inte så har vi ett problem... som om jag inte redan gått igenom tillräckligt...

Tur att min älskling Keyla är en sån söt liten ängel att hon bara sover och sover och sover i bilen och överallt annars oxå. Det avbelastar mig väldigt mycket oxå eftersom jag inte behöver oroa mig för vad hon vill ha eller saknar för nått.

In och ut springande från SÖS är det. Vi börjar bli stammisar där och det känns inte bra kan jag säga. Varje gång jag ser det där sjukhuset så känns det som att hela min kropp blir sämre, värre och sjukare. Men när jag är hemma, ute eller är borta från sjukhus överhuvudtaget så mår jag så mycket bättre.

Vi hade ett återbesök idag, eftersom jag har gjort kejsarsnitt så kollar dem upp mitt snitt, ta blodprov och allt att det går bra. Men jag hade ju en vätska/var som sipprade ur 2 hål från såret/ärret/stygnen iförrgår så dem kollade upp det lite mer noggrannt. Idag visste dem inte vad dem såg, om det va nått eller inte, så jag blir kallad till en specialist lite senare på kvällen. Dem ska även röntka mig vid bäckenet eftersom man vill veta till nästa gång om jag ens kan föda vaginalt eller om det blir kejsarsnitt rakt av. Som om det vore aktuellt just nu att bli gravid igen!!! Idioter.

Efter första besöket på sös så åkte vi över till barnavårdcentralen med Keyla. Vi vägde och mätte henne. Nu är hon tillbaka till sin ursprungsvikt 4235kg och är nu 51,5cm lång från 48 cm.

Nu ska vi vidare tillbaka till SÖS igen för att rönta och ta ultraljud vid såret för att veta om jag har mer vätska där inne eller inte. Hoppas inte för annars måste dom öppna mig igen.. det här är fan inte kul!!

Det som gjorde mig glad va att när jag kom hem så hade min kära vän Nina skickat mig ett paket eller till Keyla snarare. En super fin klänning och skor, samt gossedjur! Så himla sött, hennes dotter hade även skickat mig en teckning, så gulligt. Tusen tack Nina och Flisan!!!

Idag har vi haft besök från farfar (L.As pappa), det vart ett spontan besök från hans sida då han jobbar 2 stationer ifrån oss. Alltid lika härligt med spontanbesök. Han har så bra hand om barn och man känner sig trygg när han tar upp lilltjejen.  Vi pratade i timmar med svärfar och medan så låg min ängel bara och sov. Är det nått hon är bra på så är det sova, skönt för då får man en hel del sömn oxå. =) Powernappar.

Imorgon väntar nya besök, blodprov på sös och kontroll eftersom jag hade kejsarsnitt och besök hos BVC (barnavårdcentralen) för att väga och mäta Keyla. Spännande att se hur lång hon är nu och hur mycket hon väger, hon ser så stor ut.
Nu måste jag natta min älskling och sen lägga mig för vi ska upp tidigt imorgon.

Godnatt alla underbara!!

Är det inte väldigt likt!? Min mamma gav mig en bok som heter "mitt första år" och där finns bilder, hår, info om allt jag lärde mig att göra för första gången och när jag gjorde allt. Tex när jag började gå, prata och le etc. När mannen och jag satt och gick igenom den så ser vi att en bild på mig när jag va nyfödd va otroligt lik Keyla just där hon låg och sov. Är det bara vi som tycker det eller? Självklart är det jag på bilden i boken och Keyla som ligger och sover på kudden. =)

Tillbakas efter våran runda som vart till ett litet skräckscenarie för några minuter. Som om vi inte redan hade vart med om en hel del redan nu så fortsätter sakerna att komma mot oss.
Vi åkte till SÖS (söder sjukhuset) för en kontroll på amningscenter och vägning av Keyla. På väg ut ur bilen känner jag att mina byxor är blöta runt midjan och trodde Keylas nappflaska läckt ur väskan. Men när jag tar på min egen mage så känner jag till min skräck att jag är helt blöt runt ena stygnet som gjorts vid kejsarsnittet!! När L.A böjer sig fram för att kolla på det så säger han att det mer eller mindre bara rinner ur hur någon vätska. Hm.. ja som om jag orkade med mer problem och krångel!! Tur nog så va vi ju utanför SÖS så vi knatade bara in till gynakuten och bad dem kolla på stygnen samt det som va lite varigt runt om. Enl den läkaren så va det inget problem, inget farligt och helt normalt. Jag har då aldrig hört att ett sår ska läcka var eller nått, tvärtom, det har alltid vart en alarmerande faktor. Men vem kan diskutera mot dem där läkarna. Hemskickad vart man med skräcken i ens strupe, det känns inte normalt i mina ögon att det sipprar så mycket vätska som det gör.. men men.  Jag fick en liten varning över att jag riskerar mjölkstockning på ena bröstet, så nu ska jag pumpa och amma som en dåre.

Keylas första biltur från hemmet.

En rolig grej vi upptäckte va att vi tömde soporna till blöjhinken, vi har bara vart hemma i 3 dagar med damen Keyla men trots det så såg det ut såhär:

Nu ska jag sätta mig ner och betala räkningar och sen ska jag vila upp mig lite inför natten som kommer.

Goddag gott folk. Idag känner jag mig lite mer utvilad än vad jag har vart hittills, det tar så otroligt mycket på kroppen att ha en infektion och försöka amma samtidigt samt lite annat krångel som man har med kroppen. Men det går ju i alla fall framåt och det är bra. Keyla har blivit som en klocka och vaknar nu äntligen av sig själv var 3e timme. Förut så va vi tvugna att kämpa med att väcka henne eftersom hon måste äta var 3e-4e timme. Men nu är hon inne i sin rutin.

Idag har vi tid hos amningscenter kl 14:00 på sös för att prata lite om amningen som inte är igång till 100% som den ska vara. Hoppas att dom är till nytta och kan hjälpa oss med det vi vill ha hjälp med.

Okej, lite kort och koncist kommer här förklaringen till varför jag va borta från bloggen en hel vecka.

Påväg in till förlossningen!!

Förlossningen började på lördagen, då kom värkarna i 180 och kl 14 ca tog dem emot oss. Jag är livrädd för nästan all smärtlindring som finns, vill inte tappa kontrollen med lustgas och har fobi för sprutor. Så ja det va väl inte många alternativ kvar för mig. Jag höll ut till ca 7 cm utan nått men jösses vad det va jobbigt, tillslut provade jag lustgasen. Det funkade ett tag, men sen gjorde det så ont att paniken introducerades i snabb fart. Min fästman fick nog när han såg hur mycket jag led och i så många timmar, vi närmade oss 20 timmar, så han bönade mig att ta Epidralen (sprutan/bedövningen som man tar i ryggen). Sagt och gjort efter en hel del gråterier och skrik från min sida.

Bara början av alla värkarna som komma skall

Barnmorskorna jobbar i skift och vi hann uppleva ca 3 som kom och gick. En av dom reagerade på att jag hade så stor mage, hon undrade lite lätt om det kunde va bebisen som va för stor och speciellt för mitt lilla bäcken. Sen va det inget mer med det.. Dagen efter på morgonen när denna barnmorska kom tillbaka och såg att jag va kvar tyckte hon att det va dags för akut kejsarsnitt. Jag va öppen 9 cm men flickan verkade inte kunna komma ner hela vägen. Så det vart mer sprutor, kateter och allt möjligt.

Keyla 9 dagar gammal

Kl 11:00 kom min älskade ängel ut, fin, ren och frisk. Tårarna bara sprutade på oss båda och lyckan va till max. Tills dom förde bort mig till uppvaknings avdelningen. Jag va så bedövad att jag inte fick komma ner till BB. Min fästman fick sitta ensam i ett litet rum med vår nyfödda bebis och helt utan att veta vad som hänt med mig. Hans oro va till max och ingen hade han att fråga. 3-4 timmar gick utan att jag fick se min bebis och min bebis mig.

Tillslut kom jag till BB avdelningen och återförenades med min nya familj, vilken underbar känsla. Dagen efter kom plötsligt en frossa som fick hela sängen att hoppa av mina skakningar. Jag va kokhet och frös som en tok. Snabbt kastar sig L.A över alarmknappen. Jag hade åkt på en infektion i livmodern för att dem andra hade missat att ge mig antibiotika/penicillin i förebyggande syfte!! Så in med flytande (dropp eller vad det heter) antibiotika i blodet så att febern (som låg på 39.5) skulle gå ner fort. Dagen efter va det lite bättre och bättre. Efter det har det dykt upp små saker som har vart lite problematiska oxå men lite mer personliga.

Nu när vi är hemma, 1 vecka (10 dagar) senare så känns allt bra. Infektionen är kvar men på väg ner, min kropp är svag men återhämtar sig snabbt och flickan är kanon bra och frisk som tur va.

Mina mammablommor som min älskade fästman gav till mig.

Idag är mina tankar många, frågorna är många och besvikelsen är stor. Jag känner mig berövad på min förlossning. Jag undrar hur det kommer sig att så många kunde missa att min bebis va för stor för min "lilla" kropp, hur kunde min vanliga barnmorska som jag va hos varannan vecka missa att bebisen va stor?? Att vaginal förlossning inte skulle gå för mig!? Jag är så otroligt besviken, så ledsen och arg på alla.

Men tur nog så har vi vår underbara Keyla i världen nu, äntligen så har vi henne här, hon är verkligen här!! =)

Okej det börjar bli panik här hemma. Vi har inga kläder nästan till vår älskling. Vår flicka föddes stor, hon vägde nästan 4,3 kg !! Hon växer så det knakar och det gör att vi inte kan använda våra "new born" kläder alls. Det är jätte trist för vi hade fått en hel del kläder till Keyla för nyfödda och själva köpt lite oxå. Men nu kan vi inte ens använda dom alls, fy vad trist. Så vi måste jaga nya kläder, dvs åka till Farsta C för att köpa nytt. Det blir panik shopping imorgon. Suck..Smällar man får ta helt enkelt, hur ska man veta sånt i förtid. Men ett tips till er alla som snart ska ha barn, köp inte för mycket "new born" kläder!! Hellre att man har en storlek för stor.

Nä nu är den här familjen lite trött och ska äta lite inför natten samt lägga sig.. i alla fall den här lilla damen. =)

 

Nu när man har barn själv märker man hur lite tid man kan ha och hur en hel dag enkelt kan fyllas med massa saker. Jag har suttit en hel del med lilltjejen i famnen för att mata eftersom vi är mitt uppe i övning av ammandet. Hon har dessutom bott en hel vecka på sjukhuset i ett litet rum och plötsligt kommer hon till en stor 3a så för henne har det väl vart en förändring och gör att hon är ofta vaken och tittar sig runt hela dagarna. Men en sak måste jag säga, hon är för snäll för att vara sann. Inget skrik, inget gråt, inget alls sånt. Vi va inställda på en massa skrik och gråt, speciellt på nätterna eftersom det är då alla säger att det är som värst. Vår ängel är verkligen en liten ängel, i alla fall än så länge, antar att allt ändrar sig längre fram. =)

Idag har vi tagit en super kort promenad ner till apoteket för att köpa hem mina värktabletter och antibiotikan jag tar mot en infektion jag åkte på, mer om det senare. För övrigt blir det bara en lugn dag här hemma med vår lilla Keyla.

Tack till er alla som vart oroliga för oss, kan tänka mig att det vart en chock för er att jag som bloggar varje dag flera gånger, plötsligt bara försvinner i en vecka.. det hoppas jag aldrig händer igen. Jag brukar ju alltid blogga varje dag, om inte flera gånger så i alla fall minst 1 ggr, annars är det nått som är knas.

Nu ska jag tillbaka till min älskade familj! =)

Bild från gamla bloggen..

Okej nu är det nog dags, dagen har kommit, timmen har kommit då det äntligen är dags för min söta älskade lilla ängel att komma ut...  Hoppas jag. Nu har jag haft värkar hela dagen lång, ganska täta med ca 6 minuters mellanrum. Dom började idag kl 08 på morgonen och har hållt i sig precis hela dagen. Nu har värkarna börjat komma var 4e minut och håller i sig ganska länge, över 1 minut. Det är otroligt att det redan kan göra så ont och att man vet att detta är bara början.. shit ... börjar bli riktigt nervös. Men nu har vi inte tid för nerver utan det är dags för min älskling att komma ut nu!!

Åh idag kanske det är den riktiga dagen.. hela morgonen sedan jag vaknade har det vart värkar på gång, nu märker jag skillnaden mellan sammandragningar och värkar. Det är som många sagt, man märker skillnaden. För den ena är där konstant och den andra kommer och går. Däremot kan jag inte säga att dom är speciellt starka, värkarna kommer och går men är acceptabla om man säger så. Antar att nått händer det i alla fall denna helg. Nu har jag duschat, vi har städat, ätit bra, fixat oss och väskorna för att åka in när det väl är dags. Antar att det kan va bra att ringa in till sjukhuset ganska snart så att dom vet att nått har börjat hända. =)

Det är så härligt att se mannen i full rulle, han är som på uppåt tjack! Han städar, pysslar, packar, klockar mina värkar, planerar och har sig. Jag tror han är uppe vid sin 3e eller 4e kopp kaffe nu. =)

Håll tummarna för att bebisen kommer idag!!

Jaha idag har det vart en spännande dag full av pirr och falska larm. Hela morgonen och förmiddagen har jag känt lite extra värkar, olika symptomer som skulle kunna vara tecken på att förlossningen är på gång har vart igång. Vi åkte till barnmorskan som även hon tyckte att det kanske kunde vara dags.. Vi ringde till förlossningsavdelningen SÖS som bad oss komma in för en undersökning. Sagt och gjort, vi åkte in och fick vänta länge länge men tillslut efter undersökningarna så va det alltså bara att åka hem igen. Falsk larm, ingen bebis på gång just nu men möjligen kan det va på gång denna helg. Det ska bli spännande att se om det blir någon bebis i helgen eller om det bara blir en besvikelse denna helg. Gud så jag längtar efter min ängel.

 

Idag har det vart en konstig dag för mig och min mage. Jag vaknade av att jag hade lite små ont i under delen av magen, typ som starkare mens smärtor denna gång. Jag har haft lite andra symptomer som man kan få men inget som är direkt avgörande. Jag hoppas på att det här ska betyda att lillkrabaten kanske får för sig att komma ut nu till helgen i alla fall. Vore inte det underbart!

Tur nog så har vi en tid hos mödravårdcentralen idag, så min barnmorska kan ta lite prover och se att allt är bra. Lyssna på bebisens hjärta igen och kolla att barnet verkligen är fixerat (dvs ligger nedåt i ställning för förlossning). Min kära sambo är så söt och orolig att han bad mig ställa fram BB väskan och babyskyddet till bilen, så att han bara kan komma upp och hämta allt och även mig innan vi åker in till barnmorskan. Tur att min mor är ledig idag och kom över för att hålla lite koll på mig och mina minivärkar, ta hand om mig och fixa lite god mat. Just nu får jag en härlig massage i axlar och rygg av min mamma. Söt som hon är kom hon över med fina tulpaner. Jag älskar blommor!!

Idag är det den 10 Mars 2010, det är den beräknade dagen då min bebis skulle komma. Sällan händer det att det klaffar till just det beräknade datumet men man vet ju aldrig. Tyvärr så verkar det inte vara någon bebis på gång idag för det är lugnt där inne, hon vänder sig lite här och där men inga somhelst smärtor är på gång. Jag tror jag aldrig har längtat så mycket efter smärta som jag gör just nu, ha ha. Nä det är inte smärtan i sig jag längtar efter utan det är smärtan som tecken som jag längtar efter.

V. 41 (Lika spetsig och krokig varje morgon, hur sover krabaten egentligen??)

En bloggare (min söta Angie) frågade mig om jag inte va nervös.. Nä nu börjar faktiskt nervösiteten släppa allt mer och mer för varje dag som går, för varje timme som går. Jag har hört mycket om att man mognar in i allt precis vid slutets skede men jag har aldrig trott på det. Nu märker jag att det är så gott som sant, jag känner inte samma rädsla som jag gjorde för några veckor sedan. Jag bara längtar efter min bebis, jag vill hålla i min bebis, jag drömmer om min bebis varje natt och det söta lilla ansiktet jag ser vill jag se i verkligheten!! Så nej, jag är inte nervös på samma sätt längre, mest pirrig och ivrig att få ut henne nu så vi kan få börja vårt liv med henne.

V. 41 - 10 Mars då bebisen va beräknad att komma.

Idag kom min mor över på besök igen, det är tur att hon börjar så sena tider för då hinner hon va här och ge mig lite sällskap på dagarna. När hon väl åker så är jag bara ensam ett litet tag för sen kommer Eddie hem. Min mor va massör förut och tur är det för varje gång hon kommer över så ger hon mig så otroligt skön massage i flera timmar för att få mig att slappna av. Det är så otroligt skönt och avslappnande, avkopplande och avstressande. Thank God för min mor.

I natt hade jag en hel del sammadragningar och även på förmiddagen har jag känt av någon konstig känsla som är liknande mensvärk. En molande känsla som är på undersidan av magen, inget som gör ont direkt utan mer av en obehaglig värk som ligger och pyr där. Min bebis är beräknad att komma imorgon onsdag den 10 mars. Men vi får helt enkelt se hur det blir med det, lillkrabaten verkar så lung där inne att man inte riktigt vet när hon får för sig att komma. Men trött är jag, trött på att bära på den tunga magen, trött på att va otymplig och orörlig. Snart är det över!

V. 40 snart 41

Jag har börjat dricka Hallonbladste efter att ha fått det rekomenderat av tidningar och andra. Det ska tydligen vara bra för höggravida som är i slutskedet av graviditeten. (Om man är gravid ska man inte dricka det här teet fören man är i slutet av graviditeten!) Det mjukar upp livmoderhalsen och gör den elastiskt, det ska kunna sätta igång eller hjläpa till vid förlossningen. Nu när jag är så pass nära det beräknade datumet till förlossning så dricker jag ca 2-3 koppar hallonbladste varje dag nästan. Den är jätte god och nyttig, finns att köpa på Life eller hälsokoster.

OBS: Just denna på bild är inte 100% utan bara en flavor

Idag har min mor vart här på besök, hon va ledig egentligen men så ringer dom ut henne på jobb i alla fall och hon tackar självklart ja. Den kvinnan är grym på att jobba, otroligt att hon orkar så mycket. Det har vart mysigt med massa besök hela tiden, allt från föräldrar till vänner som kommer över... ja inte mina vänner kanske men Eddies vänner gör det. Oavsett vad så är det härligt med folk runtomkring sig när man sitter hemma hela dagarna.

Vecka 39

Imorgon går jag in i vecka 40, helt otroligt, vecka 40!! Jag är beräknad till den 10 mars, vi har tippat på att bebisen kommer före men som det ser ut nu vet man inte om jag t.o.m går över tiden. Spännande att se när lilltösen där inne i magen ska få för sig att komma ut. Igår gav vår bil upp oxå så nu vet jag inte hur vi gör om det blir dags att rycka in till sjukan. Antar att det blir taxi men då hoppas jag att Eddie är hemma och inte på jobbet, så att jag har hans stöd hela vägen (då han jobbar en bra bit här ifrån). Det mesta löser sig nog, men det är lite tröttsamt med alla småhinder som dyker upp.

 

Vecka 39

Nu ska jag sätta igång med matlagning och vila mig lite efter all spring med mamma här inne. (Vi har fixat och donat i hemmet).