Fy vilken kväll. Både igår och idag har det inte vart lätt med Keylas nattläggning. Och vi har ingen mer att skylla på än oss själva. Igår va vi ute på en promenad kl 19 när Keyla ska sova, men jag tänkte att den friska luften skulle få henne att sova gott. När vi kom hem kl 20:00 nästan så vaknade hon till av hissen som låter högt och det blev bara dåligt resten av kvällen. Det tog henne nästan 1 timme att somna om.

Idag försöker jag med samma sak, i tron att det va nått annat igår. Hon brukar hamna i sin djupa sömn vid den tiden och inget får henne att vakna. Men nej nej, hon vaknade strax innan vi kom hem efter 1 timmes promenad. Hon skrek, grät, protesterade, skrek ännu mer och svettades som bara den. Jag tog upp henne, vaggade henne, la ner henne, tog upp igen, ändrade position, gav mat tillslut, öppnade balkongdörren, knäppte upp pyjamasen.. Keyla somnade ca 21:40!!! Gissa vart hon somnade?? Jo tillslut i våran stora säng, vilket hon aldrig gör. Kul när vi ska lägga oss sen och måste ta upp henne...

Så nu är man låst hemma efter 19:00 tiden verkar det som, för om hon vaknar så är det rejäla utlopp.. Kul!

 

Åh idag är det en av dem många lyckliga dagar jag kommer att få i mitt liv. Keyla har paserat sina 3 månader med 1 vecka och idag för första gången så skrattade hon på riktigt, med ljud. Hittills har hon bara garvat med stor öppen mun men utan ljud, hon ler stort och ser hur glad ut somhelst. Men idag kom det gurgel ljud som skratt, hon skrattade på riktigt. Det va så härligt att höra och samtidigt väldigt roligt att se hur hon själv blev förvånad av sitt ljud. Tårarna bara rann på mig, dem bara sprutade av glädje. Aldrig trodde att tuffa, hårda och attitydsfulla jag skulle bli så mjuk av mig och fälla tårar så fort min bebis gjorde nått gulligt. Men så vart även jag mamma och nu är jag där jag med.

Synd att vi inte hann spela in det bara.

Åh idag är det fint väder igen men jag vet inte riktigt vad man gör när man har en liten tjej som är småsjuk. Det har inte brytit ut än men hon snorar lite och har en tendens av att få hosta. Det kan inte va kul att bara va 3 månader och ha hosta och nu till midsommar oxå, inte lätt att få tag i nått när allt är stängt. Så idag får jag vila från solen, vi får se om jag tar nån promenad och sen får jag väl gardera mig med lite hostmedicin och liknande i hemmet inför helgen. Keyla sover mest när hon är småsjuk och när hon är vaken kan hon bli lite kramig och vilja va i ens famn en hel del, så vi får se hur dagen blir.

Keyla tror hon håller själv i flaskan...

Den stora dagen, dagen som man bara upplever en gång i sitt liv, dagen då vi två blir förevigade. Alla småtjejer drömmer om sitt bröllop sen små och vet redan hur dem vill ha det. Inte jag, jag tillhör inte dem som drömt om ett vitt, stort bröllop eftersom jag dels inte tror på kyrkan och sen att jag inte har min släkt i det här landet och känns surt att ha ett stort bröllop med 3 personer från min sida (mor, far och bror). Men alla kan vi träffa någon i vårt liv som får allt att förändras. Och det har jag gjort.

Varken jag eller Eddie har brytt oss om bröllop, varken han eller jag har vart såna människor som ens tänkt gifta oss. Men så hittade vi varandra och med det så ändrades hela våra liv och tänk.
Nu ser vi det som en självklarthet att va förlovade, skaffa barn och gifta oss. Tänkt vad konstigt det kan va.

Så efter ett fint frieri från Eddies sida förra året på min födelsedag så har nu det stora datumet fastställts (inom 1 år). Vi gifter oss den 1 oktober 2010. Det kommer att vara ett utomhusbröllop med enbart närmaste familjen eftersom jag inte kan flyga hit hela min släkt.

Jag tror jag inte kan va mer lycklig, jag har verkligen allt man kan önska sig i livet.
Familj (föräldrar) och nu egen familj, en man som älskar mig, en dotter som är frisk och min egna hälsa. Allt det materiella kan jag heller inte säga att vi saknar nått ifrån, vad mer kan man begära!?

I am so happy!

Antal pers: ca 15-17 pers
Inredning: rosenblad
Musik: Gitarrist
Transport: Limo

Jag längtar hem, jag längtar hem ibland. Alltså hem till Colombia, där min släkt är, där alla som älskar en och bryr sig om en är. Jag längtar hem till värmen, hem till palmerna och det trevliga folket. Jag längtar efter havet, solen, den vita stranden och det varma språket. Ibland längtar jag verkligen hem!!

Jag tror att jag har världens tröttaste bebis. Keyla är 3 månader, äter 4 ggr/dygnet, (ska eg äta 5-6 ggr/dygn) sover hela nätterna utan att vakna alls. Man kan tycka att hon är aktiv och nyfiken av sig, ofta vaken och alert. Men när hon får för sig att ta sina naps och sova så finns det ingen hunger som väcker henne. Nu har jag suttit sedan 10:00 och väntat på att hon ska vakna för att äta, men nej då, hon sover och sover, myser och fortsätter att sova. Vad gör man, bara att vänta och se när min ängel vill vakna för lite mat.

 

Sitter och tittar runt lite på nätet efter alians ringar. Aldrig någonsin trodde jag att det skulle finnas så många hemsidor att välja bland. Priserna vill jag inte ens gå in på, det räcker med att se hur ringarna ser ut så förstår man att det gäller färgstarka priser. Men vad otroligt många fina ringar det finns, hur kan man ens välja?! Jag har suttit i över 1 timme nu och kollat runt utan att kunna dra ner till 3 favoriter. Det finns för mycket fint. Undra om man ska ha en stor maffig ring? Men sen så vet jag inte hur mycket mannen tänker lägga ner på ringarna eftersom vi även har lite andra planer som innefattar tatuering... Vi får se helt enkelt, nu ska jag leta vidare lite.

 

Känslan att ha en bebis är överväldigande, en känsla som man aldrig kunnat tro att man skulle känna. Jag kunde inte ens föreställa mig hur underbart det skulle kännas att få ha en egen bebis, visst är dem söta när man ser andras. Men att ha sin egna är nått helt annorlunda, nått som är från en själv, nått som man själv skapat. Känslan av att se den lilla söta klumpen som ligger bredvid en som är så beroende av en, är så stor att den knappt går att beskriva. Keyla är mitt allt, mitt hjärta, min själ, mitt universum och mitt liv.

Men nått som är värre är alla dessa känslor som ingen berättar för en att man kan få, alla känslor och tankar som man går igenom. Ingen berättar för en att man kan känna saker som t.o.m får en att få skuldkänslor. Man går igenom tankar som ånger, ångest, panik och en massa frågor om man verkligen gjort rätt. Känslorna har inget med att man inte skulle älska sin dotter att göra, utan det är mer att det är en sådan stor förändring i ens liv. Såna stora förändringar blir påfrestande, man kan lätt känna sig kvävd och instängd i ett hörn eftersom man vet att det inte finns någon återvändo. Men vet ni vad, det är helt normalt att känna så. Det finns inget rätt och fel, alla känslor är tillåtna, oavsett hur hemska dem är. Många vänninor har känt riktigt hemska tankar om sina barn som man verkligen kan skämmas över men även det är naturligt och helt okej.

Va inte rädda för att be om hjälp om ni känner att ni behöver det, om det blir för mycket. Bvc (barnavårdcentralen) kan erbjuda stöd för att prata ut bara eller prata med mannen eller en vän ni litar på. Men skäms inte, oavsett hur hemska tankar det än är och hur mycket skam ni känner så lovar jag att i dom flesta fallen är det helt normalt.

Keyla har verkligen börjat bli jätte skum. Sen hon fick vaccinet som man får vid 3 månaders ålder så har hon vart ganska trött och lugn. Men nu har det gått 3 dagar sen och jag tror inte att det finns spår av sprutan längre, eller? Men i natt gnällde/grät hon smått vid flera olika tillfällen under hela natten, det gick över lika fort som hon gnällt men ändå, hon har aldrig gjort så förr. Keyla är en bebis som sover sig igenom nätterna utan problem. Sen så brukar hon somna vid 19-20 tiden plus minus nån timme. Idag somnade hon som vanligt 19:30, då ska hon sova för natten. Men så vaknar hon gråtande vid 21:00 tiden. Det är jätte skumt och ovanligt för att vara hon och jag vet verkligen inte vad det kan bero på. 21:30 gav jag henne mat och nu får vi se om hon somnar på en gång igen eller ska va vaken. Undra vad det är med henne, hon verkar inte må helt 100.

 

När sambon kom hem idag efter att ha fått massa MMS på lilla Keyla och hört hur jag nästan hade gråten i halsen så hade han med sig en stor och jätte fin blombukett. Det är härligt att ha en sån omtänksam man vid min sida. Han störtade rakt ner i soffan bredvid Keyla, för att överösa med pussar och smek på kinden. Än har Keyla inte gråtit mer, skrikigt eller nått. Hon smågnällde lite för nån timme sen men annars har hon bara sovit och sovit av utmattning. Vet inte riktigt om hon hade feber men hon började bli lite varm, så vi gav henne lite alvedon av den som är flytande. Nu ligger hon inne i sin säng i sovrummet men verkar ha lite svårt att sova mer än små omgångar. Undra hur den här natten blir, hon verkar ändå va en kämpe men även kämpar kan ha lite småont.

 

Idag har det vart en jobbig dag psykiskt och känslomässigt. Min lilla ängel har ju fyllt 3 månader och idag va det dags för hennes 1a vaccinationer. En spruta i varje ben. Oj så hon skrev, hon skrek till redan vid första sticket och höll nästan på att sluta när nästa spruta kom i andra benet. Sen va det kört, hon bara grät och grät i flera minuter. Tårarna som hon sällan fäller bara sprutade, ögonen va alldeles vattenfyllda och man såg hur otroligt ledsen hon va. Mitt hjärta höll på att gå i tu av att bara se min älskade bebis som är så liten, va så ledsen och sårad. Efter ca 10 minuter som kändes som 20 min så somnade hon tillslut i min famn. Aldrig trodde jag att det skulle kännas så tufft att se sin bebis så ledsen.

Det sägs att dem kan få feber och ont efter 4 timmar, så nu har jag bunkrat upp med flytande alvedon och alvedon suppar (nått sånt kallas dom för) inför det här dygnet. Men jag hoppas att hon bara sover bort dessa smärtor. Nu ligger hon i vagnen och bara sover och sover. Skönt

Idag fyller min tjej månader, hi hi. Man firar ju egentligen år, men när man får sitt första barn så är månader lika speciellt som år. Man räknar dagarna, veckorna och månaderna, memoriserar vart enda grej dom gör och följer hela deras utveckling. Jag vill behålla Keyla som liten, som bebis för evigt men ändå längtar jag tills hon kan krypa och gå.

Idag va det 3 månader sen jag blev mamma, 3 månader sen som Keyla kom till världen efter en tuff dag och natt inne på BB. 3 månader sen jag blev den mest lyckliga enl mig själv, sen vi blev en familj.

Grattis till min fästman, mig och min bebis Keyla. =)

Nu åker jag och Keyla in till Farsta för att möta upp Eddie  inför vägningen på Keyla. Det va ett tag sedan vi vägde henne och BVC (barnavårdcentralen) verkar bara finnas till för dom som har problem för Keyla har vuxit så pass bra att hon inte behöver komma in mer säger dom. Men hur ska dom veta om hon växer bra eller inte om hon nu slutar vägas och mätas?! Hursom så vill jag och hennes pappa hålla koll på vikten så vi åker in på dropp in och väger henne. Sist så vägde hon 6,3 och mätte ca 58-59 cm, Keyla är snart 3 månader gammal. Hon äter bara 4 ggr om dygnet för att hon prioriterar att sova hela natten, skönt för mig men oroande när det gäller matintaget som hon behöver. Ska bli spännande att se vad hennes vikt är på idag.

Nu för tiden så använder man sig inte av fotoalbum utan mer datoriserade saker. Det är lite trist tycker jag, ganska opersonligt att komma hem till någon och höra "vill du se lite fotoalbum.." och så tar dom fram en dator. Jag anser mig va modern och allt men när det gäller vissa saker så vill jag ha kvar det gamla. Så jag har satt mig ner framför datorn och tagit fram alla bilder som jag vill ha på papper, på min graviditet och på Keyla. Så nu skickar jag in dom för framkallning och ska sen göra två fina fotoablum fotoalbum. Det ska va ett på vår graviditet från början till slut. Och sen ska det va BB tiden med Keyla fram till 3 månader som dom räknas som spädbarn (dvs nu).

Vi sitter bara och kollar på film efter film. Tar det rejält lugnt idag och bara är med varandra. Vi njuter av varandras sällskap och har det jätte mysigt ihop men ändå är det som att nått saknas.. vår bebis, vår söta bebis som ligger och sover nu är saknad. Vad skum man är egentligen, när hon är vaken längtar vi tills vi kan få va lite själva men när hon sover så saknar vi henne så otroligt mycket.. skumt va!?
Men nu sover hon ju, sover för natten, så det få bli kramkalas imorgon. =)

Då va pappa hemma och det innebär mys för Keyla. Men snart ska Keyla sova för natten men innan hon somnar får hon sitt bad, lek, mat och mys med pappa. Det måste va härligt att vara barn, att va bebis och få så mycket kärlek som man får.

Idag har vi städat hemma en hel del, tvättat, lekt och myst massor. Vi vart på vår powerwalk och hunnit handla lite lätt inför lunchen. Nu ligger min Keyla och leker med sina händer, det ser ut som att hon nyss hittat dom. Hon tittar på dom noga och pekar med sitt finger, så sött. Tillslut åker dom in i munnen som allt annat hon får tag i. Min lilla tiger är så komisk, men det kanske alla mödrar tycker om sina bebisar. =)