Dagen är så gott som över, det va tufft att lägga Keyla idag, hon va lite trött men inte tillräckligt och allt blev fel. Min rygg är trasig, sönder och med ömma axlar. Min mor och jag har gått omkring i Farsta C hela dagen känns det som. Knappt någon matintag från min sida och det är ett under att jag står upp fortfarande (fast jag sitter ner när jag bloggar).

 

Det jag är nöjd och glad över dagens jobb är att allt är klart. Jag har bara en sak kvar att göra, bland det viktigaste.. att skicka dem förbannade inbjudningarna. Resten är klart, allt är klart. Så himla skönt. Tiden är satt, datumet är klart. Nu är det bara bröllopet kvar!!

Nu är mitt hårda träningspass över och mina ben bara skakar! Skön känsla ändå. Nu ska jag duscha, fixa mig, ta hand om Keyla och förbereda oss för att åka in till Farsta C lite tidigare. Jag börjar rensa Keylas garderob och ser att vi inte alls har mycket kläder till henne. Hon behöver byxor och lite tjocktröjor inför hösten och vintern. Sen ska vi på mammagruppen.

 

Jag har hittat en sån fin Brud Cape till bröllopsdagen. Eftersom det är oktober och kallt så satt jag och letade efter nått som kan värma och ändå se otroligt vacker i. Jag hittade en cape på en internetsida som har massor av saker inför bröllop och inredning. Finns i två färger, Ivory och Vitt. Eftersom min klänning är kritvit så blir det nog oxå en vit cape. Visst ser den fin och mysig ut!? Kommer att sälja den efter bröllopet för ca 2300kr för den som vill ha eller behöver. Vid intresse: Kontakta mig på kontaktadiana@live.se

Nu har Keyla ätit, badat och ligger och sover. Jag förstår inte varför bebisar generellt har så svårt att sova. Alltid när det är dags att sova eller dem är trötta så kan dem inte bara somna. Okej att man kan ha svårt att komma in i sin sömn någon gång men alltid samma visa. Gråt, protester och gnäll efter mammas armar. Det jag märkt är att i den stora sängen dvs våran säng, kan hon somna själv. Jag vaggar henne lite i famnen, nynnar nån låt, lägger oss tillsammans i stora sängen och sen efter några minuter går jag därifrån och vare sig hon somnat eller inte så gnäller hon inte, hon somnar själv. Men om jag lägger ner henne i sin egna säng, då skriker hon rätt ut. Hon visar med röst och kropp att hon absolut inte vill ligga där ensam. Det är så konstigt!! I den stora sängen kan hon ligga själv och somna in själv. Skönare säng? Ja jag vet inte. Varför är dem så skumma för?

Nu är jag slut själv, trött och irriterad över alla mina nedslag jag fått idag. Imorgon är det en ny dag med nya krafter. Nu blir det dusch, slappa på soffan framför tv och sen sova!!

---

En vecka kvar tills Cocoo.se tävlingen är avslutad. Stor chans att vinna, tävla du med!

 

Har vart hos läkaren och fått ut tabletter och kortison nässpray för att se om jag kan bli av med mitt Nässpray beroende efter mer än 1 år. Det är hemskt vad man kan fastna för idioti-saker. Sitter nu och kollar mitt kosmetika föråd för att klicka hem lite påfyllning innan bröllopsdagen. Visserligen kommer jag att ha en sminkning från en jätte duktig tjej från Kicks men en tjej behöver sin kosmetika även dagen efter...

Har just klickat hem 2 mascaror. En är mina favoriter Clarins Wonder Perfekt, den är bara så himla bra!! Sen är den andra en MAX Factor Mascara som jag tänkte prova efter att få hört så mycket om hur bra den är.

Och har även gjort en beställning på mitt favorit märke I.d Bare Minerals märket. Min foundation Medium Tan.

Min söta sötaste lilla tjej. Hon är bara så himla söt och rolig. På morgonen när hon vaknar så ligger hon och pratar med sig själv eller sina figurer hon har i spjälsängen. När hon pratat klart slår hon runt (om hon ligger på rygg) för att sen dra ner skyddet i sängen och titta om mamma och pappa ligger bredvid i den stora sängen. På helgerna ler hon och pratar med oss, men på vardagarna är det bara hon där inne. (pappa jobbar och jag är uppe och tränar). Helgerna är nått man längtar till då  man får se och uppleva så mycket skoj med sin lilla knubbis.
Hon ser ut som om hon vore i fängelset, bakom galler och blixten får henne att se stort..

Keyla har somnat och mannen är borta. Sitter ensam i mitt kök med mina datorer och kollar igenom vad som behöves beställas inför bröllopet och lokalinredningen. Jag har hittat lite sidor som har jätte roliga och fina saker som jag bara måste klicka hem. Det finns en massa skoj att inreda borden med och lokalen. Ballonger, bubblor istället för ris och ja en massa smådiamanter man kan ha på bordet. Jag blir alldels till mig när jag ser allt och ivrig som jag är så vill ja ha alla färger. Att bestämma ett färgtema är otroligt mycket svårare än vad jag trodde. Våran favorit färg är blått, men samtidigt älskar jag rosa. Lila är nått vi gillar allt mer och mer, men sen har vi höst färgerna som är så vackra. Det klassiska vita är alltid en hitt så ja, vad väljer man för färgtema!?

 

Tips? Vad är eran favorit färg?

Jag läser inte många bloggar, hinner inte följa någon med allt det jag har att göra men då och då tittar jag in hos Carolina Gynning för att se hur hon har det. Hon är kär, riktigt kär och har nu gått ut med att hennes kille är Alexander Lydecker. (vem??) Nu är det inte det jag bloggar om utan kärlek.
Är det inte helt underbart när man efter flera år fortfarande kan känna sig nykär i sin man. När man fortfarande känner att man är förälskad, saknar eller längtar efter partnern. Efter en helg tillsammans med min familj kan jag få sms på måndagarna att min man saknar mig så enormt mycket. Under veckorna skickar vi kärleksförklaringar till varandra och bilder, ifall man glömmer hur den andra såg ut ;-)
Det känns så speciellt att ha en sån kärlek till varandra, kunna va så avslappnade tillsammans och verkligen se varandra som en bästa vän. Idagsläge är det min man jag ringer för att berätta roliga/dåliga saker som hänt, inte mina vänner som man gjorde förut. Idagsläge är det han jag anförtror mig till och mår bra av det. I dem tidigare förhållanden har jag haft såna förhållanden där man måste va lite elak eller provokativ för att inte bli tagen förgivet. Det har vart mycket skrik, bråk och andra pinsamheter. Det är en enorm lättnad att träffa någon man respekterar på ett annat sätt, som dessutom respekterar mig tillbaka och som man kan prata med istället för skrika på.  Det är t.o.m så att om jag vill spygalla över honom för att han gjort eller inte gjort nått så ringer jag honom oxå. Jag avreagerar mig på honom och samtidigt löser vi saken på en gång. Så himla skönt!! Vi har det verkligen bra, vi har det så skönt och vi kan fortfarande få varandras fjärilar att pirra till i magen.
Jag kan med handen på hjärtat säga, att det vi delar är nått alldeles speciellt. Jag önskar att fler hade det som vi, så kanske barn och förhållanden hade mått så mycket bättre.
Because love is the best drug in life!

 

Min mor och jag åkte in till Farsta C för att kolla lite kläder till Keyla som är i behov av byxor och strumpor. Vi kollade runt en massa och hittade knappt nått speciellt. Letade lite fina klänningar till Keyla oxå men inget. Vi passade på att fråga ang sminkning för bröllop och det bästa jag kunde hitta va på Kicks för 650 kr. Tårtan beställer jag från oss där vi bor och sen är det bara lokalen jag behöver fråga om. Vi funderar nämlgen på tilltugg, Catering i lokalen vid Storkyrkan istället för restaurang. Mer personligt och eget på nått sätt än att va med en massa främlingar runt omkring. Glömde helt att köpa toner till skrivaren men det får bli imorgon. Det har vart så mycket att tänka och planera idag att jag har haft huvudvärk i över 3 timmar!

Nått som va riktigt roligt idag va när min mamma lekte med Keyla. Det är bara min mor som får henne att skratta. Vi har försökt och lyckats en gång. Men Keylas mormor lyckas flera gånger.

Idag är det en bra dag! Min mor är nog det bästa som finns i den här världen och det mest omtänksamma. Aldrig hade jag förväntat mig något så fint som det som hände idag. Min mamma kom över med blommor och tårar i ögonen. Med en klump i halsen får hon fram att det är en mycket speciell dag idag.. Direkt kände jag kalla kårar över att jag glömt bort nått viktigt.. Men mamma fortsatte, att hon för en lång tid sen började spara pengar till mig och min framtida bröllop eller nått annat speciellt som skulle kunna hända mig. Hon va så glad och lycklig över att äntligen kunna få göra nytta med pengarna, få kunna ge mig nått speciellt och så stort som den summa pengar hon gav mig och min man i present!

 

Ja alltså hon och pappa sparade ett konto till mig för bröllopet och nu fick vi dem pengarna!! Så vi kan göra vad vi vill med dem, resa bort eller ha ett stort bröllop här, ja vad vi vill.. Så till helgen blir det mycket tänka, tänka för att se hur det blir. =)

 

Tusen tack mamma och pappa, son lo mejor del mundo. Dinero o no dinero son lo mejor porque me apollan tanto!

Efter att ha sett en film där ett par står och skriker, bråkar och förolämpar varandra framför barnen så fick det mig att fundera lite. Hur gör familjer där ute egentligen när dem bråkar? Nu när jag själv har barn så börjar man ha åsikter om det mesta. Vi bråkar sällan nuförtiden, vi kanske tjaffsar eller munhuggs men inget bråk på över 1 år, det finns lixom inget att bråka om. Men det kommer säkert längre fram. Hur gör man då? Skriker man på varandra framför Keyla? Ber man om att få ta det på kvällen när hon sover?

Jag tycker så synd om barn som måste få höra hur föräldrarna förolämpar varandra, kallas varandra för fula saker och behandlar varann med så lite respekt. Skadar inte det dem i framtiden? Att tex se sin far så svag eller sin mor så nertryckt? Att se två personer som är sina föräldrar älska varandra men ändå kalla den andre för fula ord måste va väldigt förvirrande. Det lär ju barnen fel slags kärlek. Vad kommer dem att va för människor när dem blir äldre? Ens om slåss, en som hotar den personen dem säger sig älska. Dem har ju lärt sig att älska betyder förolämpa, trycka ner, förnedra, skrika på eller i värre fall, slå.

Jag är glad och tacksam till dem förebilder jag har haft. Jag har haft en mor och far som vart skilda sedan jag va ca 4 år gammal. Men har aldrig (vad jag kan minnas) hört, sett eller uppleft deras bråk, skrik eller förolämpningar. Jag har bara haft 2 föräldrar som kommer bra överens, som delat mina dagar, år och glädje tillsamman med mig. Och tack vare dem så kommer jag nog kunna erbjuda samma repsektfulla behandling mot min man och min dotter jag med.

Bråka kommer man inte undan, skrik kanske man heller inte kommer undan. Men man kan tänka på hur man bråkar, vad man säger och när man gör det. Om barnen är med, kan ni väl försöka ha kvar respekten till era respektive så att inte barnen hör hur ni förolämpar deras mor eller far.
Tänk på barnen!

Tävlar inne på Nelly.blogg.se. Nu vill jag inte bli en av dem bloggarna som bara fyller bloggen med tävlingar men kan inte låta bli att va med i denna då jag ändå hade tänkt blogga om just kläder för business. Så varför inte passa på. Egentligen tänkte jag att businesswoman borde ha nått i form av kjol och kavaj men det kändes inte rätt med det gråa och trista vädret. Så det blev leggins med en fin dress över, sjysta skor som matchar med halsduken och höstkappa med handskar. Det är vad jag skulle dyka upp på kontoret med om jag hade jobb. (Är ju hemma mammaledig).

Vad tycker ni? Vad skulle ni ha för workday?!

Häromdagen lagade jag Keylas mat så att Keylas pappa kunde matar henne. Det är alltid en fröjd för en att mata sin bebis, speciellt när hon är så glad av sig. Hon har såna konstiga ljud när hon äter, hon skrattar då och då och skuttar när man ska ge henne mat.  Har inte sett någon bebis äta så konstigt någongång. Å andra sidan har jag väl inte sett så många bebisar äta överhuvudtaget. =) Såhär låter hon mer eller mindre varje dag nä rman matar henne. Här är i alla fall min bebis!

I samarbete med Cocoo.se – Sveriges största smyckebutik på nätet, ordnar jag nu en tävling där du har chansen att vinna detta snygga smycke!
För att vara med behöver du bara göra en kommentar i mitt inlägg i min blogg och motivera varför just du borde vinna det!
(Glöm bara inte skriva in något sätt för mig att kontakta dig på) En lycklig vinnare utses om två veckor och presenteras här på min blogg!

Lycka till!! :)

Underbart litet armband i härlig färg med

hjärta och inskriptionen "je t'aime" (jag älskar dig)

Härlig att man är tidspressad, alltid lika kul med press, stress och sista minuten. *ironi* Men allt löser sig alltid. Från att vi tänkte oss ett borgligt bröllop utomhus i Oktober (dvs om 1 månad drygt) så vart det ändrade planer till kyrkbröllop, inomhus samma datum. Efter att ha valt bröllopskläderna och insett hur vackra vi kommer att se ut så kändes det väldigt fel att stå ute på gatan en kall höstdag. Det kändes mycket mer rätt att gå ner för altaret med en vacker bröllopsklänning, bli bortlämnad av min far och få höra dem äkta orden "you may kiss the bride.."

Det kändes rätt, det kändes mer äkta helt plötsligt, att få gifta sig bindande i kyrkan än bara på papper borgligt. Konstigt hur allt kan ändras från ingenstans till att allt känns rätt och bra. Så nu är vi riktigt illa ut, i sista minuten. Välja kyrka, boka kyrka och samtala med prästen, samt repetitioner.. Det kommer fortfarande bara va ett litet, familjärt bröllop, inget stort alls men bara att istället för borgligt blir det kyrkan!

Hur skulle du vilja gifta dig, kyrka eller borgligt?

Ibland blir man stum när man får livets sanningar framför sig. När man ser hur folk beter sig mot en och hur många som man trott vart en sak visar sitt rätta jag förr eller senare. Otroligt hur man kan tro att man känner personerna runt omkring en men så får man det bevisat att det gör man inte. Någon gång i livet, om inte flera gånger får du besvikelser efter besvikelser av dem nära du har. Folk som säger sig vara raka och ärliga människor visar sig förr eller senare bara va falskhet och det enda dem är, är rädda, fega och avundsjuka. Det är tragiskt att dessa människor som är så fega måste spela vara nått dem inte är för att man ska repsektera dem, istället för att visa sina rätta jag och låta oss andra bedömma själva om det är nått värt att respekter och tycka om eller inte. Det är så irriterande, förargande och sårande när man stöter på sånt i ens liv. När man inser vem ens nära är, vad dem går för och att dem inte alls vart det man trott att dem vart för en. Otacksamheten finns överallt, avundsjukan likaså. Vidrigt och förpestande känslor som dessa människor tas över av. Det den här världen behöver är kärlek, är det så svårt att ge!?

Detta är inte riktat till någon speciell, utan till flera samtidigt.

Sista chansen, nu är det inte många dagar kvar tills erbjudandet är slut.

Just NU pågår ett erbjudande fram till den 1 September 2010, alla mina läsare får shoppa loss med 15% rabatt när de anger rabattkoden: bloggspecial

Så skynda er in på Cocoo.se och se vad ni kan hitta, det finns massa nya smycken!

Tack alla som kommenterat att ni tyckte om våran äktenskaps tatuering!! Vad snällt av er.

 

Nu har vi lite bråttom iväg för att kolla upp bröllopskläder. Vi har en inbokad tid hos ett företag som har utförsäljning på bröllopskläder i Huddinge. Så det blir mycket flax över hela Stockholm idag men bara vi hittar rätt plagg så är det värt det. Uppdaterar mer senare..

Nu har jag och min man vart och busat lite. Egentligen vill jag inte skriva om detta fören min mor kommit hem så att hon slipper få chocken via internet om hon nu skulle kolla på bloggen i Spanien, men nu orkar jag inte vänta. Min kära fästman och jag är ganska kända för att inte va så kloka i huvet och är oxå kända för att inte bry oss om nått heller. Så en dröm vi båda haft länge, även innan vi träffade varandra är att bära en tatuerad förlovningsring i form av namn på ringfingret. Vi har länge pratat om det och sagt att om vi skaffat barn och tänker gifta oss så kommer vi oxå att tatuera oss på fingret. Nu har den dagen kommit. Vi fick barn i år, har köpt bostadsrätt tillsammans, förlovat oss, planerar att gifta oss om ca 1 månad och håller dessutom på att starta eget företag tillsammans. Så nu va det dags, nu va dagen kommen.

 

Vi åkte till vår tatuerare i Solna och bad om två namn-tatueringar som förlovnings/äktenskaps ring. Märkta för livet i själen och kroppen bär vi varandras namn, stjärntecken och kärlek livet ut. Crazy but fun!

 

Nått jag verkligen kan är olika hårprodukter efter att ha jobbat på L'Oréal i Stockholm.
En av mina favorit schampoon blev Loreal Absolut Repair kitet. Det passar torrt och livlöst hår som man kan få efter många behandlingar hos frisören med färgningar och liknande, men även efter en graviditet som jag tex fick torrt hår av. Schampot återuppbygger och ger styrka åt mycket torrt och skadat hår. Balsam som reparerar på djupet och ger vitalitet och inpackningen mjukgör spröda toppar och ger styrka och glans. Lämnar håret mjukt och lent. Det är en helt klar favorit bland många och därför finns den bland dem mest sålda.

Upp kl 06, äta frukost, träna kl 07, duscha och mata Keyla kl 08:30 och sätta igång med dagens sysslor. Tuffa mornar man har. Man är mammaledig men ändå ska man plåga sig med att gå upp tidigt, träna och ha sig. Medan Keyla går upp vid 08-09 tiden.

Igår va jag hos bvc (barnavårdcentralen) och frågade barnmorskan om hon tycker att jag ska väcka henne på morgonen eller låta henne sova. Då Keyla äter sin sista måltid runt 18-19 tiden och somnar runt 19:00 och sover i streck till 08-09 dagen efter.. Men hon tyckte att eftersom Keyla växer så bra så va det ingen fara med att låta henne sova så mycket. Skönt. Sen vägde hon HELA 8,6 kg!!! Ha ha, min tjockis, I love it. Och är nu 66 cm lång. (Hon är 5 månader).

Sen kollade jag upp ang att ta bort liggdelen på en bebis under 6 månader. Det är många som sagt, både på bloggar och utifrån gatan, att dem kollat runt med andra och alla säger att det är okej. Jag ville kolla upp detta då min vän som jobbar med barn säger att det bästa är att vänta tills dem kan sitta själva helt och hållet.
Enl Keylas barnmorska ansåg hon följande:

Helst ska man vänta tills barnet kan sitta själv helt rakt och utan stöd. Om man nu inte vill vänta så länge (ca 6 månader) så ska man absolut se till att bebisen sitter rakt i vagnen och absolut inte snett. Sitter dem snett så belastas ryggraden på helt fel sätt och kan medge skador till bebisen.
Så tänkt på det innan ni tar bort liggdelen.

 

Hemma igen efter det hemska bvc (barnavårdcentralen) mötet. Som tur va så va Keyla väldigt tuff den här gången, min prinsessa va inte lika ledsen denna gång som första. Hon fick sina två sprutor i var sitt ben och grät en aning. Sen gick det över på mindre än 2 minuter och hon log igen. Än så länge, ingen feber eller förlylning, inget gnäll eller liknande. Hon leker väldigt mycket med armar och ben så hon verkar inte direkt ha ont, inte än så länge i alla fall..

Då va det dags, jösses vad jag inte alls vill vara med om den här dagen idag!! Eftersom Keyla har fyllt sina 5 månader nu så är det dags för rond II när det gäller vaccinationen. Inte skoj alls. Sist så vart Keyla så otroligt ledsen och bara grät och grät. Hon snyftade i (utan att överdriva) 30 minuter efter allt. Det är hjärtskärande, det är hemskt och tråkigt att se sin dotter så ledsen och inte kunna göra nått åt saken. Vet inte om det gjorde ont eller om hon va rädd men ledsen va hon, helt knäckt. Tur nog vart hon inte sjuk, lite varm och snorig, sov bort hela dagen men sen va det ganska bra ändå. Hoppas det går minst lika bra denna gång oxå. Förra gången följde mormor med men inte nu, det är bara jag och Keyla mot världen. Usch.

Gammal bild på Keyla

Är med och deltar i en tävling som fanns inne hos Foki med härligt generösa presentkort från Saray.se !! Dem har hur snygga smycken somhelst, så otroligt fina grejer. Äkta silversmycken som inte missfärgar, för den nitlotten har jag åkt på flera gånger.
Det kommer att va hela 7 vinnare så jag hoppas på lite tur denna gång.

1a pris: Presentkort på 700kr.
2a pris: Presentkort på 300kr.
3-7e pris: Valfria örhängen från märket MINII.

Håll tummarna för mig nu för jag vinner vanligvis aldrig nått så det vore skoj om turen kunde vända lite!

Buenos dias läsare. I natt har jag sovit lite bättre men jag har så svårt att somna. Det känns som att man har 100 tankar i huvudet. Igår hade jag konstiga tankar som på min mor tex. Plötsligt låg jag och tänkte på min mamma som befinner sig i Fuerte Ventura hos mina kusiner på besök. Plötsligt kände jag den där stoltheten över mina föräldrar. Jag tänkte på att dem är så allmänbildade, så intellektuella, så intelligenta och smarta. Jag kände en enorm stolthet över att ha två föräldrar som är allmänbildade, dem är inte ett par dumstrutar som inte kan nått och som man måste förklara allt för. Jag är riktigt stolt över att dem känner till allt, att man kan fråga dem om allt, att dem klarar sig själva och är 2 egna individer. Min mor reser omkring själv, tar sig överallt själv, har bott i flera länder, kan det mesta på både svenska och spanska. Min far är super intelligent. Han kan allt!! Och då menar jag precis allt, man kan fråga han om nästan vadsomhelst och han kan svara på det. När jag va liten så va pappa min Gud.

Jag ser upp till dem och det är så jag tycker att man ska känna för sina föräldrar. Det är hemskt för dem barn, söner/döttrar som måste konstant hjälpa sina föräldrar med förklaringar av systemet, tunnelbanor, samtal, översättningar.. etc Jag ska väl inte behöva ta hand om mina föräldrar, dem ska ju ta hand om mig. Skaffar du barn så ska du väl ta hand om dem oxå, inte se till att du blir omhändertagen med allt, i alla fall inte fören dem är gamla nog att inte klara sig själva som vi va när vi va bebisar och barn.

Ännu en gång, jag är stolt över min mor och min far. Två starka individer, starka personligheter och riktigt smarta och kunniga personer. Jag hoppas att jag kan bli så som dem är för mig, för min Keyla.

Snart kommer svärmor på besök så nu har jag ätit min lunch, städat undan lite stök här hemma och Keyla vilar sin lunchvila nu. Hon är så aktiv på dagarna att jag undrar om hon får kaffe eller redbull i sin ersättning.. Den innehåller ju visserligen Taurin som även Redbull har. Taurin är ett uppiggande ämne som jag inte alls förstår hur man kan ge till bebisar. Men det finns säkert en förklaring till det men ingen som vet.

Keyla är bland annat mest aktiv på skötbordet. Hon lever helt vilt och galet där att man inte kan ens blinka för då har hon redan vänt på sig. Med fötterna på väggen och snurrande kropp så lyckas hon vända på sig i det lilla utrymmet hon har på skötbordet. Livsfarligt, ja om man lämnar henne själv, vilket jag aldrig gör. Min lilla tornado är så galen att det tar en evighet att få på henne blöjan. Men söt är hon i alla fall och hon verkar älska kameran...

Det vart ingen Kista Galleria resa idag, det va så svårt att veta om det fanns bröllopsbutik där eller inte så vi orkade inte chansa. Det finns så dålig info på hemsidan och ingen telefon tid så ingen resa till Kista. Däremot åkte vi till Farsta C istället. Kollade upp lite ringar till bröllopet, vigselringar. Vi kommer beställa dem längre fram eftersom jag inte alls vet om jag lyckas nå min original vikt eller inte. Så det blir temporära ringar nu och riktiga senare. Vi kollade upp priser och bröllopstårtor och det va ingen lätt match. Vad mycket det finns att välja bland, otroligt mycket olika utseenden. Vi tror vi vet vad vi vill ha, men vet inte än vem vi beställer den av. Men det lättaste är klart och det va att bestämma dekoration och färger, samt smak på tårtan. Det blir en 3 våningstårta och rund, sen om det blir på varandra eller med ställning är inte 100% klart än.

Åh det finns en sak som oroar mig med Keyla. Jag kan inte direkt klaga eftersom hon är så snäll som ger oss sovmorgon och lugna stunder på morgonen. Men samtidigt vill jag inte ha det så på bekostnad av min dotters hälsa. Keyla sover otroligt länge, det va länge sen hon vaknade 05:00,5:30 eller 06:00. Mornarna brukar va runt 07:00-08:00, men sen idag så vaknade hon kl 9:30!!! När hon sover på mage så är hon så trött, myser i minst 20 minuter vaken i sängen och sen gör ljud ifrån sig för att man ska komma och hämta henne. Det som oroar mig mest är att hon äter sin sista måltid på kvällen runt 18:00-18:30 och sen som idag inte vaknar fören 9:30 för att äta, det är skumt. Har hon brist på nått? Är hon sjuk? Frågorna och funderingarna är många, tur att man ska till BVC (barnavårdcentralen) nästa vecka så att jag kan be om råd. Läskigt att hon kan sova så mycket och inte bli hungrig dessutom.

En ganska mörk video då jag glömde videolampan (klantigt). Keyla som ligger och myser i tystnad, hon är så trött att hon inte orkar vakna till ordentligt.

Jag börjar bli rejält paranoid. Sedan jag va gravid och fick gå på en föräldrarkurs och fick informationen om plötslig spädbarns död så kan jag inte släppa det. Jag känner att en rädsla inom mig bara växer och växer, jag måste gå in och titta till Keyla minst 1 ggr/timmen och jag orkar inte ha det så mer. Man vet ju inte ens av vad dem dör, utan det bara händer. Men att man kan undvika det genom att inte låta dem sova på mage, inte sova med dem på bröstet så att dem hör ditt hjärtslag eller andning med mera.. Keyla har ju redan lärt sig att vända på sig från rygg till mage sedan ett tag tillbaka och sen hon började med det så är jag livrädd att komma in i rummet någon dag och upptäcka nått hemskt som att hon legat på mage och nu inte längre finns vid min sida.. orkar inte ens skriva ordet..

Gammal bild med kudden, idag har hon ingen kudde längre.

Det är ofta hon vänder sig på mage och sover så, det verkar va mysigt för henne men inte för mitt psyke. Och jag vill inte springa in och vända på henne hela tiden heller, det stör ju hennes sömn. Jag har ingen kudde till henne, bara ett påslakan hon sover med pga värmen (vi har 24 grader i hemmet) och sen har hon en snuttetrasa. Men ändå är jag rädd att hon bara slutar andas, att hon råkar hamna med ansiktet nedåt i madrassen, att hon får lakanet över sig eller trasan. Larvigt? Ja kanske men det är inget jag kan skaka av mig. Och det är så jobbigt att konstant va rädd. Jag vill inte förlora min älskling, min ängel, mi vida hermosa (mitt underbara/vackra liv). Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om nått hände och hur jag skulle kunna förlåta mig själv. Jag längtar tills hon fyller sitt 1 år så att risken försvinner för plötslig spädbarnsdöd.

Är jag ensam om att känna så? Försvinner det någon gång?

Varför är det så att när man berättar för folk om att man är gravid eller har fått barn så får man oftast höra det värsta som tex "oh nu kommer du inte få sova mer på flera år" eller "oj oj oj, du vet inte vad som väntar dig". Det är inte direkt några varningar som kommer från hjärtat, snarare skadeglädje nästan. Folk som låter som att dem mår bra av att andra ska få lida, det är ju sjukt ju. Jag tänkte på det här om dagen när jag kom på att en vän berättat om att hennes kille hade fått höra en massa såna "oj oj oj.." och "oh nu du.." när han berättat att han skulle bli pappa. Vad försöker folk göra? Skrämma stackars karlarna så att dem inte vill ha barn, men det är ju redan försent ju! Dem har ju precis sagt att dem ska bli pappa! Hemskt att man ska va så förstörande mot andra människor.

Keyla sover hela nätterna. Hon somnar vid 19- tiden senast 19:30, sen sover hon hela natten lång i streck fram till ca 07:00-08:00. Hon är väl så trött att hon prioriterar att sova istället för att äta. Precis som sin mamma när hon va bebis, ja dvs jag! Jag är så tacksam för min dotter, hon gråter nästan aldrig, hon klagar sällan och ler stort nästan hela dagarna. Det enda är när vi byter hennes kost så kan magen krångla lite och det kan medföra lite gnäll men inte gråt. Men hon vaknar aldrig gråtande efter mat, hon vaknar alltid glad med ett jätte stort leende, gurglande och pratandes väcker hon oss. Så man får ett trevligt uppvaknande istället för ett barnskrik. Jag tror att jag har världens goaste och snällaste bebis.

 

Det är inte lätt att hitta bröllopsklänningar där ute. Det finns otroligt många, dem är dyra och väntetiden är inte den kortaste heller. Det är mycket som känns pressat, det är som ett race against time. Men jag älskar utmaningar, stress och lite press oxå, så jag ger inte upp i första taget. Vill jag ha nått så kämpar jag för det och ser till att det sker som jag vill ha det. Det är mycket inför bröllop, mycket mer än vad jag eller vi kunde ens tänka oss. Nu inser vi att vi kanske kanske har tagit vatten över huvud och planerar ett bröllop mitt i alla andra planeringarna vi har. Men som sagt, livet är till för att kämpas, för att övervinna och skapa det som man vill. Jag sitter och kollar klänningar överallt, precis överallt, ja t.o.m halens har klänningar, nått dem inte hade förr. Hittade flera från nätet. Men bäst av allt tror jag ändå är att gå och prova dem ute i stan. Då vet man direkt hur den sitter. Men visst är dem fina, både stora och pampiga men oxå diskretare och enklare. Vad väljer man?

Hur vi träffades:
Jag jobbade som administratör åt ett bemanningsföretag, han jobbade som processoperatör på ett oljebolag. Jag vart uthyrd av mitt företag till hans jobb och så träffades vi.

Jag jobbade där i 3 veckor, 1 veckan va han inte där, han va på semester. Jag jobbade med bara gubbar, snälla goa gubbar. Men belöningen kom 2a veckan, när han kommer tillbaka från sin semester...
Han kommer in till jobbet, min andra vecka. Brun, fin, fräsh, men sin blåa keps och ljusa jeans, fint leende och sina mörka ögon så presenterar han sig. Jag stod och tappade hakan när han kom fram, kunde inte tro mina ögon att det fanns en sån fin, snygg och fräsh kille på jobbet. Som om inte det va härligt nog så va han dessutom latino! Kunde detta bli bättre?!

Vi började prata, lära känna varandra, adda varann på facebook, chatta. Vi bytte nr, smsade, han bjöd på lunch och vi flirtade. Båda visade starkt intresse och 2 veckor senare (när jag vart där totalt 3 veckor) så va det dags för mig att sluta på jobbet. Jag får panik och smsar att det är min sista dag (fick veta det samma dag) han fick panik och ber om att få ses senare samma dag. Det blir vår första riktiga dejt den 1 oktober.

1 oktober 2007, vi ses på Södermalm. Vår dejt blir inne på 54 på söder, vi tar några drinkar och pratar om allt. En av dem första ämnen vi hade konstigt nog va vad våra barn skulle heta!
2 oktober 2007 dejtad vi igen på gamla café Eden som då hette Cozy men numera heter Chill.
3 oktober 2007 dejtar vi igen och sen dess har vi sett nästan varje dag i snart 3 års tid.

Vi reste till Åre dec (nyår) 2007, vi åkte till Magaluf Mallorca sommaren 2008, kommer hem och flyttar ihop den 1 oktober, firar nyår på Alicante- Calpe 2008-2009. Reser igen till Mallorca- Puerto Pollensa sommaren 2009. Förlovar oss på min födelsedag 2009, köper bostad tillsammans och får barn 2010.

Nu håller på att starta företag tillsammans och ska gifta oss 1 oktober 2010.
Vi har delat ett helt liv tillsammans under våra snart bara 3 år.
Vad återstår? Många, många fler resor och spännande äventyr för denna familj.

Idag finns inte vårat jobb kvar, ingen av oss jobbade kvar där men stället som vi anser som va vårt jobb är borta. Ner rivet, borta och stängt. Men minnena finns alltid kvar och resultatet (än så länge) vart våran otroligt fina och vackra dotter.

Häromdagen så va vi och tittade omkring lite vid Stadshuset för att se om det är så fint som alla säger och om det kunde va nått ställe att gifta sig på. Men när vi väl va där så kändes det som att det är en för allmän plats, det är för mycket folk, turister och rörelse där. Visst va det otroligt vackert, speciellt eftersom det ligger vid vattnet. Det va grönt och fint, men jag tror inte det är nått för oss. Ekotemplet som vi hade tänkt oss innan blir det inget av, eftersom Victoria och Daniel numera bor där i närheten och det skapar kaos med bilar, parkering och tillåtelse om att va så pass nära. Så vi är ute och kollar annat nu och tror oss ha hittat det bästa stället för oss och alla andra. Lättast är det ju att viga sig där man ska ha mottagningen sen. Då slipper man åka någonstans och tänka på allas transporter. Så vi håller på att kolla upp lite annat. Det börjar bli tajt om tid nu men vi hinner, det vet jag. Däremot känner jag mig otroligt osäker på om papprena (hinderprövning) hinner komma fram i tid, gör dem inte det så blir det inget bröllop. Vi litar på ödet och hoppas det här är vår tur nu.

Lite bilder på Stadshusets bakgård.

Idag har jag och Keyla haft en jätte härlig stund för oss själva. Vi har vart på en otroligt lång promenad, ingen träning utan bara mys med Keyla. Jag tog ut henne ur vagnen, lät henne se sig omkring nyfiken som hon är, sitta och bara njuta va naturen, det gröna, solen och värmen. Tur som vi hade fick vi även se en liten kanin ute på ängen som Keyla noga följde med blicken. Hon är så otroligt observant min söta tjej. Vi satte oss sen och tog en fika på G*Star och efter det tog vi ännu en sväng. Med Keyla i bärselen så somnade hon tillslut, även om hennes nyfikenhet knappt kunde låta henne somna så kunde hon inte låta bli. Trixet är att självklart ha henne inått i bärselen och inte utåt. Min ängel somnade gott och tryggt, det hörde man på hennes andning. Vilken otroligt mysig och härlig dag vi har haft hon och jag.

En promenad ute på ängen med Keyla, såg en kanin, gräset är grönt och fint och vår fina utsikt från hemmet.

Sista vardagen med familjen. Vi har inga större planer än så länge men vi får väl se vad som händer längre fram in i dagen. Jag och Keyla ska ut och promenera lite i det fina vädret medan mannen är hemma och latar sig. Vi sover inte så bra så vi är konstant trötta, men som mor så tar man på sig ansvaret att va den som går ut med bebisen eller annat ansvar med Keyla. Undra varför det är så? Att man som mor inte kan låta bli att va lite mer ansvarsfull, mjekling och orolig. Medan mannen är den som oftast inte oroar sig som en mamma gör, som kan sova gott om nätterna utan att tänka på att ens bebis kanske fryser, som kan sova bort en dag utan att få dåligt samvete för att man inte gjort nått med sitt barn..etc Varför är det så? Är det så för att vi bär på vårat barn i 9 månader i magen, ser den växa inom oss, känner den och får den växande kärleken redan då? Medan papporna bara ser en mage växa och plötsligt finns det ett barn där efter 9 månader? Ja jag vet inte, men en sak jag vet är att dem flesta männen är likadana.

Bild tagen ur google

Fick frågan om vart vi köpt Keylas gåstol (lekstolen). Det är fler som har frågat så jag svarar här. Den köpte vi från BabyProffsen. Tror den låg på 500-600 kr men det finns även andra modeller. Keyla har inte klagat på den än, hon verkar gilla den starkt och lär sig allt mer och mer att greppa saker och även att trycka på knappar. Den har melodier av flera olika slag och roliga leksaker som man kan greppa. Fina färger, färgstark och rullar bra. Ett helt klart bra köp och rekommendation.

Idag testade vi att ge Keyla morot för första gången. Det gick inte som tänkt, hon svalde nog inte så mycket av maten men hon smakade på det i alla fall. Hon lekte runt med maten i munnen och sen spottade hon mer eller mindre ut allt. Det gäller att testa sig fram flera gånger så vi kommer väl försöka varje dag lite i taget.

Det är så sött med bebisars första måltider, dem har så roliga miner för sig.