Nej inget sånt paket.. =)
Min farmor bor i Colombia (vårt hemland), hon är ca 92 år gammal och skickade ett paket till Keyla häromdagen. Min farmor brukade alltid sy kläder och skicka dom till mig här i Sverige när jag va liten. Nu gör hon likadant med Keyla. Paketet vi fick innehöll 3 klänningar och 2 par skor/sandaler av miniatyr som är virkade. Jag tycker hon är så duktig som klarar av att sy såna kläder fortfarande, trots hennes dåliga syn och allt. Kläderna är för stora men hon hade gjort dom stora med flit så att Keyla kan ha dom länge.. Men tyvärr kan inte Keyla a dom just nu då dom är alldeles för stora.

Fången i mitt eget hem. Det är inte lätt att ha barn, det är inte lätt att vara en mesig mamma, det är inte lätt att vilja göra många saker. Att få barn är underbart, ingen tvekan about it. Men det är oxå krävande på många olika sätt. Jag visste att jag skulle va en sån mamma som inte kan låta bli att ta upp mitt barn när det skriker, gråter eller inte kan sova. Men det har fått sina konsekvenser oxå. Keyla har svårt att ligga i vaggan själv och komma till ro, hon är van vid att va upp i min famn, ha min uppmärksamhet och bli vaggad till sömns. Men nu märker jag vilket misstag det vart, visst är det gulligt att ha sitt barn uppe i famnen hela tiden i början. Men nu väger Keyla mer än 5kg och det börjar kännas i ryggen. Nu märker jag oxå att det blir bara svårare och svårare för mig att duscha, äta frukost/lunch, sitta vid datorn eller ens ta en kopp kaffe. Hon kan va lugn själv i 15 minuter max sen gnäller hon och så ska det inte va.

Många gånger försöker jag ta mig ut till stan, promenader eller annat skoj men pga hennes kräsenhet sitter jag fast vid vaggan och vaggar henne eller bär på henne för att slippa höra gnället. Hade jag vart en tuffare mamma så hade jag stått ut men att se min bebis med dom små söta minerna dom har för sig när dom smågrinar är inte lätt.

Men nu blir det tufft mot tufft. Efter ett långt samtal med Sara, så slår jag näven i bordet. Nu är det inte Keyla som ska styra mig och hålla mig fången i mitt hem, utan det är jag som är mamma och bestämmer rutinerna här. Idag börjar dom nya tagen. Vi får se hur det går.

Igår glömde jag lägga upp bilderna på kläderna vi köpt till Keyla. Vi fick lite panik med bodys för hon har växt ur sina så vi åkte in till Farsta C för att shoppa lite åt henne. Vi kom hem med färg glada bodys med både långa och korta ärmar. Tiger bodyn vart jag helt förälskad i så fort jag såg den, jag är ju ett stort fan av Nalle Puh Junior. Det finns en massa fina färger att välja bland när det gäller bodyn till bebisar i alla åldrar. Finns att köpa på HM.

Det gick bra hos psykologen som vi träffade hos SÖS och det kändes bra att få ur sig allt man kände. Vi fick med oss papper för att "stämma" (klaga) på sös- förlossnings avdelnignen och behandlingen vi fått. Sen fick vi även med oss papper för att be om skadestånd gällande min infektion som uppstod pga deras missar. Så imorgon sätter jag mig ner och fyller i alla papper vi ska skicka.

Sen åkte vi in till Farsta Centrum för att köpa lite nya bodys till Keyla som snart vuxit ur alla sina. Hon hade 1-2 månaders bodys men nu köper vi 2-4 månaders bodys till henne, hon växer så hon knakar. Lägger upp lite bilder imorgon för nu ska jag natta min älskling så att jag kan få se lite av Desperate Housewives.

Idag har jag och Eddie en tid hos SÖS psykologer för att prata ut om det vi fick gå igenom refererat till förlossningen. Det va en rejäl upplevelse och inte kan jag säga att den va positiv direkt, det enda positiva va ju att min ängel kom till världen. Det har ju hänt så otroligt mycket just ang förlossningen och tiden efteråt på BB, så vi fick erbjudandet att prata ut med specialister och det vill vi verkligen göra. Inte bra att hålla sånt inom sig för dem säger att det finns risk för trauma sen när/om vi ska ha ett till barn. Helst vill vi att Keyla ska få ett syskon så det är lika bra att gå och prata ut.

Åh vad presenter rullar in. Jag fick hem ett paket från Anna (A.W) som är en gammal barndomsvän. Vi växte upp med varandra sedan 7 års åldern tror jag och längre in i tonåren umgicks vi alla tre, Anna, Sara och jag. Numera bor Anna i England med sin familj som hon nyligen fått (en fin son). Snällt av henne och familjen att köpa massa saker till våran Keyla och skicka till oss. Vad otroligt fina saker och vad mycket det vart Anna!! Tusen tack för allt vi fick, vi tyckte om precis allt och är jätte tacksamma till kläderna och det fina kortet samt haklapparna, jätte tack gumman. =) Massa kramar!

Att ha barn som skriker hela dagarna eller nätterna är otroligt jobbigt och påfrestande, det har jag ju vetat redan innan jag skaffade barn. Man kanske inte vet exakt hur jobbigt det är men man vet att det är jobbigt. Jag har alltid haft svårt för barnskrik, det skär i mina öron och är nervernade att lyssna på. Jag sticker inte under stolen med sånt som jag tycker, jag tycker verkligen inte om barnskrik. Ja egentligen vem gör det, men mig irriterar det verkligen när det är så högt som när grannens barn skrek tex. Det lät ju mer eller mindre som att det va i mitt egna sovrum! Jag hade inte ens barn och kunde ändå inte sova på nätterna höggravid som jag va och allt. Klart att jag tyckte synd om mamman som fick stå ut och samtidigt mest synd om barnet som antagligen hade ont men fan vad irriterande det va ändå, varje natt hade jag ett helvete med att försöka sova. Bara för att det är ett barn som skriker blir det inte lättare att sova, folk är bara så förbannat rädda att säga som dom tycker och känner men det är inte jag.

Till er alla som har kolikbarn:
* prova MAM nappflaska med ventil i botten
* köp Minifom droppar för kolik och gaser
* Köp även Semper magdroppar -Aktiv bakteriekultur
* prova byta ersättning till en utan komjölk och proteiner (finns på apoteket)
* massera, massera och massera deras magar
* Stå ut, ha tålamod och snart är tiden förbi även om man inte tror det.

Även om det inte hjälper att ta bort koliken så kan det dämpa koliken en hel del om man har tur.

Lycka till!

Ny dag och nya tag. Idag är det bättre med mig men samma med Keyla. Hon fortsätter va snorig och förkyld men tur nog ingen feber. Hoppas verkligen att det här försvinner så snart som möjligt.
Idag ska vi till BVC (barnavårdcentralen) oxå, vilket är väldigt passande så att dom på en gång kan titta till Keyla och lugna mig med att det inte är nått allvarligt det hon har.

Skönt att det är fint väder, jag älskade början på våren. Det fina vädret med solen som skiner och allt. Man blir på så otroligt gott humör. Hoppas det är lagom varmt ute oxå. Jag skulle så gärna vilja gå ut på en powerwalk men så länge vi är sjuka så är det ingen bra ide.

Nu blir det kaffe och vänta på mormor som ska följa med.

Åh idag är min knubbis ännu mer förkyld, mer snorig och mer kinkig. Hon är mer vaken idag och därför är hon lite mer grinig över att må som hon gör. Jag kan inte se mitt barn så, jag tycker det är jobbigt att låtsas som inget hänt eller bara tuffa upp mig och tänka att det snart går över. Jag tycker det är hemskt att en sån liten varelse på bara 1 månad ska vara förkyld, sjuk och inte ens kunna prata för att isånt fall säga vart det gör ont eller vad dom vill ha. Det är hemskt att en sån liten klump av kärlek ska behöva lida med andningsbesvär och dåsighet. Så jag sprang ner till apoteket det första jag gjorde efter hennes frukost och köpte allt möjligt som gick att köpa till en sån liten bebis.

Är dom snoriga så kanm an med Otri-Baby suga ur snoret så att dom kan andas bättre. Låter hemskt men det är hemskare att bara låta dom va tycker jag. Renässans saltlösning för näsan finns oxå för att täppa upp inför matdags. Och en termometer för att ta tempen på dom så att man har koll på om dom fått feber eller ej. Fast man kan ändå inte ge spädbarn alvedon, det kan dom först få vid 3 månaders åldern. Sen är det bara kärlek och massa mer kärlek dom behöver för att känna sig trygga och kunna slappna av och sova gott. Så hela dagen idag är det mys på Keylas och min kalender.

Själv har jag hosta och slem och snor jag med. Men allt jag gör för mig är att ta nässpray. Har inte ens tid att tänka eller bry mig om mig just nu. Först Keyla och sen jag.

Eddie är precis som jag är, galen i tatueringar. Man skulle kunna tro att hela han är tatuerad men tack och lov att han inte är det. Han tillhör dom som kan göra det med måtta. Jag väntar fortfarande på att förlora lite mer vatten ur kroppen för att ta mig till tatueraren så att inget går snett, men en som inte kan vänta är Eddie. Han har länge sagt att han vill tatuera in sitt barnsnamn på kroppen och sagt och gjort. Han bokade in en tid och i veckan som gick va han och printade in Keylas namn i armen. Snyggt vart det, riktigt snyggt!! Nu har han bara mitt namn kvar att tatuera, haha.

Tiden går verkligen fort, det är precis som alla säger att man måste ta vara på tiden nu och inte sen. Den här första tiden med sitt barn kommer aldrig mer tillbaka, det gör iof ingen tid med någon men det är så speciellt med nyfödda. Vi försöker verkligen ta vara på våran tid med vår Keyla så mycket vi kan och ändå kan det kännas som att vi inte hänger med ibland. Jag tänker ofta på Saras son Victor. Jag har ju vart med sedan han va liten fram till nu som han är hela 10-11 år. Jag hittade en bild på sötnosen när han va 5 år och firade nyår hemma hos mig en gång. Han är så liten och söt, man bara smälter när man ser han. Nu är han en stor kille som är stilig och seriös och beter sig så moget att man tappar hakan. Jag mins än idag när Victor sprang omkring på mitt gamla jobb (Naturapoteket) och rev ner alla sakerna från hyllorna med sina stackars instabila ben då han nyss lärt sig gå, knappt det.

Idag är min Keyla 1 månad och några dagar gammal och vi ser redan skillnaden på hur mycket hon vuxit. Jag kan verkligen se det framför mig hur snabbt dom här månaderna kommer att pasera. Läskigt.

Det är så hemskt, idag är min lilla sötnos sjuk oxå! Nu har verkligen hela familjen vart sjuka. I natt vaknade jag för att mata Keyla och hör hur snorig hon låter, hon verkade super irriterad över att hon inte kunde andas som hon skulle och va arg. Tänk att en sån liten krabat ska behöva bli sjuk! 1 månad gammal, 1 månad har hon vart ute i den här världen och redan förkyld. Det går knappt att få liv i henne idag, hon bara sover och sover.

Hemskt, men nu gäller det att passa på att göra saker i hemmet nu när hon sover så mycket. Så nu ska vi ha värsta lyx frukosten! =)

Usch jag är sjuk idag!! Eddie smittade mig och nu är jag förkyld, värst av allt är att jag inte vill smitta min lilla ängel så jag vågar knappt ta i henne. Jag vill bara mysa och krypa ihop med henne men kan inget mer än att mata henne. Hoppas att Keyla klarar sig från att bli sjuk. Jag har legat i feber näsgtan hela natten och lite idag på dagen men hoppas på att allt ska va över nu.

Nu ska jag vila mig på soffan fram till i kväll så att jag kanske mår lite bättre sen.

Min bebis är en glad bebis. Varje gång man ska byta på henne så ler hon, skrattar fast utan ljud. Hon är så charmig i alla fall för oss som är hennes föräldrar. =)
Vi har en bild på Ior uppe ovanför skötbordet och varje gång hon ser Ior så ler hon något otroligt, småskrattar och ser hur glad ut somhelst. Keylas första kärlek vart alltså Ior, haha.

Igår va Eddie och jag inne i Farsta Centrum och tittade in hos Cubus på barnkläder. Det fanns en hel del som va fint faktiskt, kanske lite stort för Keyla men hon växer fort och köper man lite större så håller kläderna längre. Vi ville ha lite mer munk jackor och byxor till vår bebis så att hon inte svettas ihjäl inne i vagnen med den där vinteroverallen. Nu är det vår och då ska man ha vårkläder. Vi hittade lite smått till henne, det fanns en hel del man kunde kombinera med varandra av färger.

Härlig dag idag, natten va helt underbar och jag känner mig utvilad. Det enda är att jag har lite ont i halsen men förhoppningsvis så går det över.

Keyla sover, mår bra, äter och ser sig omkring en hel del. Inget gråt, inget skrik och inga magknip. Det känns så bra, allt känns så underbart och avslappnat. Vi har dessutom hittat vår tumme tydligen, med tummen sover hon ännu bättre. Jag bara smälter när jag ser henne!! (Farligt med tummar, dom skapar överbett!)

Idag ville jag ut och ta en långpromenad som jag gjort varje dag hittills men måste nog vila upp kroppen för jag känner mig så trasig. Så istället går jag omkring här hemma och tokstädar istället.

Idag har det vart en super skön dag. Vi har vart ute och promenerat hela dagen och sen myst lite hemma. När vi va ute och promenerade så såg jag en jätte härlig liten (ja vad ska man kalla den) hydda? boende? på baksidan av en gård. En liten dörr som till ett förråd och fylld med mossa och gräs ovanpå. Så söt, påminner om Sagan om Ringen husen.

När vi kom hem sen igen så va Keyla så slut att hon slocknade i sin babysit med sin munkjacka i famnen. Så otroligt söt min lilla tjej.

Senare va vi även förbi Farsta Centrum för att köpa lite kläder till henne och otroligt nog va det dåligt med just munkjackor och byxor. Vi letade överallt och tillslut fann vi dom inne på Cubus. Lägger upp dom imorgon för nu måste jag vila mig, alltså sova!

Bild på sagan om ringen huset saknas pga tidigare blogg byte...

Mina nätter blir bara bättre och bättre, min fina Keyla bara sover och sover. Hon vaknar som en liten klocka när det är dags att äta men sen somnar hon om så fort att jag knappt hinner byta på henne. Det är ju rena drömmen, precis så vill man ha det, hoppas bara att det håller i sig.

Min tjej har plötsligt slutat gråta och skrika, varför vet jag inte för jag har inte ändrat så mycket i hennes rutiner. Maten möjligtvis men inte direkt mycket. Idag ska jag egentligen hämta den nya maten (ersättningen) till henne som inte är gjord på komjölk men jag börjar undra om hon ens kommer att behöva det? Hon gråter ju inte som förr, hon skriker inte som förr. Dom få gångerna hon yttrar sig nu är om hon vill att man tar upp henne mer eller mindre. Och det gör jag ju mer än gärna! =)

Åh jösses vilken underbar dag det har vart idag!! Min älskade Keyla har vart helt underbar idag, hon har vart lugn och sovit som bara den. Jag har vart så orolig över att hon inte har sovit som hon ska och att hon bara grät förut men idag har det inte vart nån smärta alls, inget gråt och inget skrik. Vi va i Farsta Centrum hela dagen med min mamma idag och det gick hur bra som helst.

Hos läkaren på bvc (barnavården) gick det bra, dom tipsade om en mjölk som finns på apoteket som är utan komjölk ifall att det skulle vara så att Keyla är allergisk/intolerant mot mjölkprotein har jag för mig att hon sa. Så imorgon ska jag köpa den nya ersättningen.

På kvällen åkte jag och Eddie för att köpa en bärsele och lite annat till Keyla. Men än har vi inte hunnit prova den för hon har bara sovit och sovit min lilltjej. =) och nu ska även jag passa på att sova!!

Keyla har vart helt underbar hela tiden sedan hon föddes. Den lilla damen sov så mycket att man inte kunde väcka henne ens för att äta eller byta på henne. Men allt det som är bra verkar ta slut någongång och nu när vi är hemma så är det helt andra bullar som gäller. Keyla har börjat skrika och gråta allt mer och mer, men bara på dagarna. Nätterna är fortfarande bra och hon sover bra på nätterna. Men dagarna består numera av ett skrikande barn som jag inte kan trösta. Kolik? Det vet man inte riktigt än, det började förra veckan och har eskalerat mer och mer. I början va det bara en gång och dagen och nu är det mer hela förmiddagen fram till tidig kväll.

Det är otroligt nerverande, det tär på en och man känner sig otillräcklig som mamma. Man vet inte vad det är ens barn har ont någonstans och varför, man kan inte trösta henne och paniken bara växer och växer inom en. Tårarna flödar i mängder men inte från henne, utan från mig. Att inte kunna göra nått för mitt barn, att inte kunna lindra smärtan eller kunna trösta när hon skriker är otroligt jobbigt. Samtidigt som det är en tålamodstestare att lyssna på barnskrik hela dagarna rätt i örat och inte kunna göra nått själv som tex äta, duscha eller ens slå sig ner en minut eller två och bara vila.

Idag har vi en tid hos läkaren för jag vill höra och utesluta det mesta som går. Om det nu är kolikbarn så vill jag höra det från en läkare, om det nu är tarmarna som dem flesta tror så vill jag veta att det inte finns nått mer jag kan göra. Så snart ska vi iväg till läkaren på bvc (barnavårdcentralen).

Idag har min ängel verkligen vart en söt liten ängel fram till nu, plötsligt fick hon världens ryck och galskrek. Det är ganska nerverande när man är en mesig mamma som inte klarar av att höra sitt barn skrika/gråta, det gör ont i mig. Det skär i mitt hjärta och frustrationen över att inte kunna hjälpa henne gör mig galen ibland, vilket hon säkert känner av och skriker/gråter ännu mer. Tur nog så har vi en liten tös som inte riktigt gråter utan hon skriker till en eller två gånger sen blir hon tyst och så håller hon på. Det mest frustrerande är när hon är mätt, är ombytt och har inte magknip (eftersom hon inte spänner sig på nått sätt), vad är det då?? Galet men det tar tid innan man lär känna sitt egna barn.

Nu är hela familjen fixad och klar för att snart mata Keyla och sen ge sig ut till Willys för att handla hem lite mat, prylar till Keyla och inför i kväll då det är fotboll!! El clasico, Real Madrid mot Barcelona!! Man får hoppas att lilltjejen sover gott senare på kvällen när det är fotboll. =)

Min lilla koalabjörns om sover gott

Sara och Victor va på besök hos oss idag. Efter en hård natt med min älskade Keyla så trodde jag aldrig att jag skulle klara av att vara social ens, men på nått sätt så hämtar man krafter för att umgås och vara människa. Jag klädde på min ängel med dom fina kläderna som hon fått av Sara förut och hur fin va inte hon.
Sara va så go och hade köpt nappar till Keyla, som va lite mer bekväma än dom vi hade innan. Tilde va hur stor och söt somhelst. Jösses vad tiden går fort. Tilde är redan 1 år och 2 månader, hon går och små pratar lite, dvs säger lite ord här och där. Tilde va jätte sugen på att ta och se på Keyla, det såg så gulligt ut när hon försökte pilla på henne. Hi hi.

Vi tog en fika på vårt fik G*star här i närheten och tur nog så gick det bra. Jag trodde inte att Keyla skulle vara lugn nog  men det va hon. Söta Tilde va glad med sina små bitar Nachos och Victor mumsade i sig resten.

Min älskade lilla sötnos, hon har fått lite magknip som förmodligen kommer från ersättningen samt att hon fått äta lite för ofta. Ersättning kanske inte är det optimala för bebisar eftersom dem lätt får magknip och blir hårda i magen, men allt går att lösa. Magmassage är jätte bra för bebisar när dom knorrar av magont. Små cirklar medsols som klockan går på magen eller lite massage med händerna nedåt från brösten nedåt mot fötterna, över magen. Att vända bebisarna på mage är jätte bra, Keyla älskar det, hon blir lugn på en gång. Att ligga med lite tryck mot magen och bli klappade på ryggen, gärna strukna från rumpan uppåt mot huvudet över ryggen.

Sen vill jag även tipsa er mammor eller pappor som har kolikbarn och även er som inte har kolikbarn utan bara bebisar med lite magknip då och då. Det finns droppar receptfria på apoteket som man kan köpa. Den ena är bakteriekultur för bebisens mage och ska tas 5 droppar varje dag, 1 gg om dagen....
Sen finns det även droppar som är mot kolik, magont, magknip som man tar 10 droppar strax före varje måltid dem äter. Båda kurerna kan man ta samtidigt och ger bäst resultat om man tar dem tillsammans, fråga mer på apoteket eller hos barnavården om ni känner er osäkra. Men det är värt att testa för er som har kolikbarn tex.

Droppar finns på apoteket receptfritt, prova!

Idag vaknade jag till ett samtal från min lärare, stressen började redan vid 09 på morgonen. Han ville ha ett obligatoriskt samtal med mig just idag och jag satt och matade Keyla så det gick inte så bra sa jag. Det är tydligen så att man inte kan bara göra en kurs och sen va klar utan man måste ha ett samtal med läraren oxå så att dem hör att man lärt sig allt och sen kan få betygen per telefon. Usch vilken nervositet det triggade i mig.

Vidare kom min far över och strax efter det min mor. Dem hakade på mig till Farsta Centrum för att gå på mitt återbesök till barnavårdcentralen med Keyla. Min lilla tjej bara växer och växer, hon är nu hela 54,5 cm och väger friska 4,4 redan! Vi ska tydligen försöka dra ner lite på maten enl dem. (Alltså inte lika ofta).

Idag fick vi oxå reda på att Keyla fått sin kusin nu, en till kusin. Min svägerska fick sin dotter Melisa i dag kl 10:30!! Så grattis och välkommen till världen Melisa A. !! =)
3,3 kg och 52 cm lång.

Wow vad dagarna går snabbt, det går i rasande takt och jag hinner knappt blinka till och sen va det kväll. Det har vart en hel del matlagning, barnpassning, samtalsärenden och mormor-besök idag. Det va en mysig dag på nått sätt. Däremot så fick jag uppleva skräcken som mor när det händer ens barn nått, visst va det inget allvarligt men jag är ganska känslig nuförtiden har jag märkt. Jag gick för att byta blöja på Keyla och när jag tar upp henne så har hon plötsligt det ena ögat dunder rött, svullet och det rann vätska/vatten ur ögat! Jag blev så rädd för det kom så plötsligt och från ingenstans. Jag kände paniken växa inom mig, jag visste inte vad jag skulle göra eller inte göra och plötsligt kände jag hur jag brast och tårarna bara sprutade ur mig. Tur nog så försvann allergin eller reaktionen som Keyla pötsligt fått och jag kunde lugna ner mig, men vad det inte såg kul ut och kändes hemskt att se min lilla försvarslösa flicka få en sån konstig reaktion till nått som jag inte ens vet vad det va. Men nu är allt bra igen. Sen efter det har hon sovit gott min lilla ängel! Och det ska den här mamma oxå göra! =)

Ny dag och nya besök. Idag va det Pablos tur att komma över. Pablo är en av Eddies närmaste vänner och oxå en av dom sista på att komma och besöka, komiskt. Roligt nog så har alla killar vart fegisar på att ta upp Keyla, alla förutom Christian M som tog upp henne på en gång.

Det vart lite middag tillsammans och en massa prat om förhållanden, framtiden och problem. Alltid härligt att kunna hjälpa andra med sina krux dem har i livet. Jag borde blivit psykolog, har hört det många gånger.

Nu sover min ängel och då ska jag oxå passa på att sova lite. Jag är helt död, så trött så nu blir det God Natt för våran del! =)

Igår va det en besökar dag, Christian M kom över med sin flickvän på lite fika. Christian M fastnade för vår Keyla på en gång, han tog upp henne när han kom in och la inte ner henne fören han gick nästan. Dem va så otroligt söta tillsammans, man såg hur han smälte.. Det vore lite skoj om han oxå kunde haka på barnsvängen snart.
Straxt efter Chrisitan M så kom Chippen över oxå, den förlorade sonen ha ha. Det va ett tag sen vi såg han.

Vi fick en jätte fin present, en rosa body och en söt mjukis-skallra plus tårta!

Många har undrat ang min vikt uppgång och nedgång under och efter graviditeten. Jag kan förstå att många är nyfikna men än har jag inte haft tid att ta kort på mig eller tänka på viktnedgången. Jag gick upp otroligt mycket i vikt med en massa vatten som min kropp samlade på sig under hela graviditeten. Jag gick upp hela 35 kg!! 35 kg med nästan bara vatten. Nu va det tyvärr så att jag inte fick en vanlig förlossning, dem som har vanliga förlossningar brukar rasa ner i vikt med ca 10 kg eftersom kroppen reagerar på en gång. Men med kejsarsnitt brukar kroppen och psyket va lite segare och det kan ta nån vecka extra för att kroppen ska förstå att den ska tappa vattnet. Sen hade jag oturen att få infektionen i livmodern som medförde en massa pumpning av medicinering både rätt in i blodet och i tablett form. Olyckligtvis så binder sån medicinering vätska så jag gick upp ännu mer i vikt i vatten när jag låg på sjukhuset!!

Nu när jag är hemma har kroppen börjat arbeta mer och försöker svettas ut all vatten. Än så länge har bara gått ner någonstans mellan 5-10 kg på 3 veckor (måste köpa en våg så jag har mer koll). Men nu när mitt kejsarsnitt sår snart är helt läkt så ska jag på måndag (imorgon) börja powerwalka igen som förr. Kilona ska ner om jag så kolapsar på köpet, nä inte riktigt så kanske. =)
Bilder och mer uppdaterat kommer nästa vecka när vi köpt en våg och när det gått 1 månad sedan förlossningen.

Nu har det snart gått 3 veckor, 3 veckor sedan helvetet slutade och heven började. Nu har jag landat lite mer och nu kan jag känna efter mer.

Vilken känsla det är, vilken otrolig känsla det faktiskt är att få barn. Det är fortfarande väldigt overkligt för mig att jag faktiskt är mamma, att jag har en dotter och att jag skapt den där lilla krabaten som jag håller i min famn varje dag. En gång i tiden trodde jag aldrig att jag skulle bli mamma, jag visste inte riktigt om jag ville ha barn och va väldigt rädd för att låsa fast mig med det typ av ansvar som barn kommer med. Men nu när jag väl fått min Keyla så förstår jag knappt vad jag väntat på under dessa år. Visst är jag glad att jag väntade, för jag känner mig mer mogen nu än vad jag någonsin gjort, jag är mer redo nu och har dessutom levt hela mitt liv precis som jag velat. Jag har lekt av mig, festat järnet, rest runt i världen och upplevt otroligt mycket saker. Så min tid va rätt, min tajming va rätt att skaffa barn nu. Och vilken känsla det är, vilken underbar känsla det är!!

Jag kan knappt sluta se på henne, jag kan inte sluta ta på henne, pussa på henne. Det känns som att jag snart kommer att kväva mitt egna barn med så mycket påhäng av mamma. =) När jag inte håller i henne och någon annan gör det (tex en familjemedlem) så saknar jag henne, jag faktiskt saknar henne! Det är så sjukt att man kan känna så. Jag är så förälskad i min Keyla, så kär i henne och hon har redan på bara 3 veckor blivit mitt hela liv. Vilken härlig känsla det är att va mamma till min Keyla A. Q.

Jag dras verkligen mellan att amma och ge flaska (ersättning) till mitt barn. Jag har haft olika känslor som typ att jag skäms för att inte amma när jag faktiskt kan försöka, men samtidigt måste jag tuffa upp mig lite och se över vad jag själv vill och stå för det. Många får ju mjölkstockning och sånt som tvingas avbryta sin amning medan jag kan ju faktiskt amma men klarar inte av smärtan. Någonstans inom mig vill jag amma mitt barn för att det sägs vara det bästa och speciellt den första tiden. Jag märker vilken mysigt band vi får oxå, när Keyla ammar från mig. Hon somnar så mysigt och tryggt vid min famn.

Men sen finns det en annan del av mig som känner att jag inte orkar ha ont, jag orkar inte stå ut med smärtan som jag får på det ena bröstet och mina tårar är på väg ner över kinden nästan varje gång jag ammar på just det bröstet. Än så länge ammar jag inte länge eftersom mjölkproductionen inte kommit igång än, så än så länge är det bara 10 minuter per bröst kanske. Jag tänker mycket på hur hemskt det kommer att bli sen när allt kommer igång och jag måste amma i ca 30 minuter/bröst med smärta och allt. Sånt får mig att bara vilja ge ersättning rakt av. Det är lättare, snabbare och bekvämare även om det kan va dyrare. Ego? Ja kanske, men jag är så trött på att ha ont, jag är så less på att plågas och smärtas att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det påverkar mitt humör, min ork och mitt tålamod. Max denna vecka ut och sen vet jag inte vad jag ska ta mig till längre.

Vem har sagt att det skulle va lätt att ha barn? Ingen. Kunde inte någon sagt hur svårt det faktiskt är? Men visst är det underbart, värt alla gånger!

Glad påsk till er alla!!
Idag va det långfredag och långhelg. Familjen är lediga och idag är det besök på listan. Vädret är så fint och allt att vi inte vill sitta hemma bara, så vi tar oss en tripp över till ön (Lidingö) för att hälsa på Eddies familj. Lite orolig är jag för dem har hund och jag vill helst inte att den där smutsiga hunden ska vara nära min bebis, för hunden luktar apa och jag vet inte vad den där hunden har och inte har. Men förhoppningsvis stannar vi inte länge.

Idag är mitt humör väldigt upp å ner, mitt temperament är på väg fram känns det som, jag är trött på det mesta och allt känns tungt. Det enda som faktiskt får mig att må bra är att bära omkring på min älskade ängel Keyla. Hon får mig att le, må bra och orka vidare. Men annars känns det mesta tungt idag.

Det är mycket nu när man har barn, det är nu man märker hur lite tid man har över att göra andra saker. Och dom gångerna man har tid över så är man så trött att man inte orkar göra nått alls. Jag antar att det bara är såhär i början och att det blir lättare sen när man har mer rutin och kommit in i allt. Min infektion är så gott som över snart, det är väldigt lite kvar på den så jag kan börja släppa dom orotankarna som jag hade förr. Sakta men säkert håller vi på att hitta en bra rutin i allt och vänjer oss, fast sömn behöver vi fortfarande.

Idag va vi på barnavårdcentralen med Keyla och hon går upp precis som hon ska. Hon väger nu nästan 4,5kg och är 53 cm lång. Hon växer så det knakar och vi börjar bli rädda över att hon bara kommer att skena iväg med sitt växande utan att vi märker nått. Ja som alla säger, vi måste ta vara på den här tiden.

Då va det äntligen påsk, alla är lediga och det innebär ännu mer besök. På ett sätt roligt på ett annat sätt jobbigt. Man är trött och behöver vila precis som många av mina läsare har skrivit till mig, men samtidigt är det svårt att säga nej till familjen.

Nu ska vi bara slappa, för vi är alla såå trötta!!